Arucas

Hela veckan har vi haft ett underbart väder. Igår var det tämligen varmt, Caliman har nämligen svept in över ön och till följd av det stack kvicksilvret iväg och nådde nästan strecket som indikerar 35 graders värme. I måndags åkte vi till Arucas för att besöka rom-bränneriet. Trots karta körde vi lite fel, men ett tips är att styra mot en hög skorsten, där företagets namn står skrivet med stora vita bokstäver. Ett annat är att ringa först, men till det återkommer vi.

Väl inne på området fick vi vänta en kort stund på en guide som skulle visa oss runt. Turen började med att vi ställde oss framför en tavla gjord av målade kakelplattor, som visade framställningsprocessen. Därefter gick vi in i källarvalven där rommen lagras. På vägen dit passerade vi en par meter lång sockerrörsodling, som visade råvaran, som till sitt utseende påminde om grön bambu. Nuförtiden importerar man sockret från Latinamerika, för den en gång så betydelsefulla kanariska odlingen anses vara för klen.

Väl inne i valv nummer ett ser vi stora tunnor, vilka rymmer 400 liter, staplade från golv till tak. Många har förutom tillverkningsdatum en eller flera signaturer på locken. Det visar sig vara prominenta gäster som skrivit autografer vid tidpunkten för deras besök. När guiden fick reda på att vi kom från Sverige, pekade han ivrigt på en tunna högt uppe till höger och sa ”Birgit Nilsson”. Så nu vet vi att den 12 maj 1975 så besökte världsstjärnan Arucas. Endast 40 dagar senare kom en annan operagigant på besök, denna gång var det hemmasonen, född i Las Palmas, tenoren Alfredo Kraus. I sina memoarer skriver Birgit Nilsson: ”Det är inte alla som vid en ålder av gott och väl sextio år presterar nio höga C:n efter varandra i Donizettis Regementets dotter. Det är vad den spanske stjärntenoren Alfredo Kraus gjorde.” Inte undra på att han fick ett konserthus uppkallat efter sig. Hela fotbollslag hade skrivit sina namn på några lock, Tom Jones på ett och naturligtvis även den spanske kungen, placerat på hedersplats.



Vi fortsatte. Guiden öppnar en dörr och berättar att man håller på att installera nya maskiner i destilleriet. Innan han slår igen dörren, får vi veta att dagsproduktionen kommer att bli 24 000 liter per timme. Rundturen är slut! Vi leds in i ett rum som kanske var modernt tidigt 50-tal, för provsmakning. Ett antal flaskor står på bardisken och bredvid dessa en stapel av pappmuggar. Innan utgången ges vi tillfälle att köpa något med oss hem, till obetydligt lägre pris än i affärerna.

Vi går mot bilen, passerar statyn över destilleriet Arehucas grundare, Alfredo Martín Reyes (1892-1967), som står mitt på gårdsplanen, avporträtterad på ett underbart sätt.

Det blev inte riktigt som vi tänkt, men ändå minnesvärt. Har ni samma otur som vi, att största delen av fabriken är stängd för besökare, så ta istället en sväng inom stans gamla delar. Och även om inte rom lockar rekommenderar jag ett besök i Arucas. Kyrkan är sevärd. Jag har aldrig sett en dystrare byggnad, men jag blir lika fascinerad varje gång. ____________________________________________________

Vädret just nu: Klarblå himmel och 26 grader.

Aska och finanser

Under en långt tid nu, efter utbrottet av den sk finanskrisen, har antalet besökare till Gran Canaria ständigt minskat. Framför allt är det från England som resenärerna uteblivit. Antalet skandinaviska semesterfirare är i det närmaste oförändrat, men överallt har effekterna varit mycket tydliga med tillbommade affärer och restauranger. De som varit öppna har som regel dessutom haft ganska glest med besökare. Och så kom till råga på allt den isländska askan farande och med ens blev det på många håll nästan öde.

Den försämrade konjunkturen inom turismen har även lett till att fastighetspriserna gått ner, ganska avsevärt. Utbudet är stort, allt från palatsliknande residens för många miljoner euro till mer modest prissatta objekt, som det på bilden. Läget är fint, utsikten bedårande och för den händige kan det nog med lite pyssel bli riktigt fint.

_____________________________________________________

Vädret just nu: Stjärnklart och 22 grader

Spridda händelser

Att det gått mer än en vecka sedan senast är ett säkert tecken på att något speciellt inte inträffat. Men det höll på att bli en rejäl nyhet, eftersom vi var väldigt nära att få en riktigt fin affärslokal. Men på sluttampen gick en tidigare intressent segrande ur striden, så vi får leta vidare. Minns ni den utlovade återbetalningen av den felaktiga tullavgiften? (inlägget 29/7). De pengarna har vi fått. Och inte nog med det. Vi fick i november också räntekompensation för dröjsmålet, 0,89 € insatt på kontot. Så allt gick mycket smidigt och korrekt till. Desto märkligare var det kanske att vi i veckan fick ett brev från myndigheten med meddelandet att vi hade erhållit 0,89 €. Lite sent kan tyckas.



För att anknyta till ytterligare ett gammalt inlägg (9/8), så har vi några söndagar i rad gått på marknad för att fynda bättre begagnade böcker. Ganska kul och även lönande. En bok köpte vi för 1 € och någon dag senare hade vi sålt densamma för 5 €. Ett klipp, med andra ord.

Det borde ha varit en riktigt bra dag idag, vi fick nämligen en försändelse böcker från Sverige. Men lite av glädjen försvann då innehållet var så slarvigt packat att 9 böcker var osäljbara och således reklamerades. Troligen har lådan gått sönder och böckerna trillat ut för postpersonalen i Köpenhamn hade plåstrat om pappkartongen med massor av tejp.

En av böckerna vi beställde heter Tusen svenska klassiker, med underrubriken böcker, filmer, skivor, TV-program från 1956 till idag. Riktigt trevlig läsning. Att Sigges cirkus startade 1956 kanske många kan dra sig till minnes. Men varför man kan datera uttrycket ”slamkrypare” till ett visst datum 1957 är allt svårare att lista ut. För det krävs onekligen att man är ”Haj” på ”Kvitt eller dubbelt”.
__________________________________________________

Vädret just nu: Lite moln och 19 grader.

Konsert i Las Palmas

Några timmar in på fredagsmorgonen kom brevbäraren. Det är en man som alltid är på gott humör. Ständigt glatt visslande, endast med vissa avbrott för ett ”god morgon” till någon person han passerar, går han mellan husen och stoppar i brevlådorna dagens brevskörd. Han är klädd i postens uniform, men byxorna är aningen för långa och den svarta västen utanpå den gula skjortan, något för liten. På huvudet bär han en typisk canarisk svart hatt och med rakryggad hållning, bestämda steg och med en kropp vars midjemått antyder vällevnad, kan man inte annat än påverkas positivt av denne färgstarke brevbärare.

Uttrycket ”dagens brevskörd” ska förstås så, att alla brev vanligtvis delas ut, men inte alltid till rätt adressat. Så i fredags informerade jag honom, jag vet inte vilken tur i ordningen det var, att en viss person vars post han alltid envisas med att lägga i vår låda, inte bor hos oss. Det är oftast hans kontoutdrag vi får och en dag öppnade vi ett brev av misstag. Vi kunde konstatera att rätt mottagare inte hade mycket pengar på banken, men uttagsuppgifterna tydde på att hustrun hade ett desto mer välfyllt förråd av kosmetika.

Solen sken, timmarna gick och framåt kvällen förberedde vi oss för att gå på konsert. Den började 20.30 och gavs på konserthuset Auditorio Alfredo Kraus, i Las Palmas. Först lyssnade vi till Brahms pianokonsert nr 2. Pianist var Steven Osborne från Skottland. Vid tiden för komponerandet fick Brahms en förfrågan från sin förläggare varför det dröjde så med hans pianokonsert. Svaret löd: ”Jag förstår inte varför det skall vara så bråttom med konserten. Den ligger snyggt och prydligt hemma hos mig och plågar ingen.” Det gjorde den inte heller vid detta uppförande och pianisten fick applåder efter förtjänst.

I pausen var det lång kö till baren. Vatten eller cava för de flesta. Publiken bestod mestadels av lite äldre personer och alla var välklädda, om än inte uppklädda. Det ringde in och vi återvände till våra platser.

Programmets andra del bestod av Brahms tredje symfoni. Gran Canarias symfoniorkester leddes av dirigenten Antoni Ros Marbà. Verket framfördes på ett ypperligt sätt, där 3:e satsen, Poco allegretto, framstod som kvällens största musikaliska behållning. Styckets melankoli kunde dessutom inte ha en mer lämplig inramning. Bakom orkestern finns en vägg som huvudsakligen består av glas. Således utgörs fonden av Atlanten med dess vågor som ljudlöst slår mot stranden. Byggnaden sett för sig är värd ett besök. Då dessutom arrangörerna håller sig med en mycket bred repertoar, finns det något för alla smaker. Mitt råd är: gå dit!

__________________________________________________

Vädret just nu: Molnfritt och 21 grader.

Ingenio

I söndags tog vi en sväng inom Ingenio. Det är en av öns äldsta städer. Förr, under 1500- och 1600-talet hade orten en blomstrande sockerrörsindustri och under senare år även romtillverkning. Idag har den inte så mycket att erbjuda den vanlige turisten. Men de som är speciellt intresserade av canariskt hantverk och då i synnerhet spets och broderier bör bege sig till Museo de Piedras y Artesanía Canaria.

Den gamla stadskärnan har allt som vittnar om dess ålder. Trånga gränder, individuella gatuhus, sneda och vinda av tidens tand. Branta trappor som förbinder de kullerstensbelagda smala gatorna. Och ändå är det något som saknas.


Bara några kilometer bort ligger Agüimes. Likt alla småstäder och landsbygd har invånarna i Ingenio och Agüimes mycket bestämda uppfattningar om deras egna förtjänster och grannens brister. Bl a beskyller de varandra för att vara vidskepliga och att det inte går att utesluta att en viss trolldom fortfarande härskar. Nu tror jag inte på sådant, men kan det ändå vara så att när vi gick på vår upptäktsfärd i gråmulet väder, vi blev utsatta för den påstådda kraft som sannolikt kan förjaga den känsla vi ibland kallar charm…?

Med mig hem fick jag emellertid en bild på en vacker och tämligen ovanlig balkong.

____________________________________________________

Vädret just nu: Underbart med klarblå himmel och 24 grader.