Café L & B
En Fråga om Smak
av Lennart Thomson
Café L & B har Birgitta och jag drivit sedan sensommaren 2010. Vi hade en tydlig vision om vad vi ville uppnå med vår restaurang och menyn utformades redan borta i Sverige, innan vi flyttat till Gran Canaria, nu för drygt fyra år sedan. Tillgång till råvaror och möjligheten att inom rimlig tid tillaga rätterna efter beställning, eftersom vi bannlyser hel- eller halvfabrikat och tillika uppvärmd mat, var viktiga faktorer vid komponerandet av matsedeln. Och inte minst, att vi endast serverar sådant som vi själva tycker om att äta och dricka. Birgitta styr enväldigt över kökets matavdelning, medan mitt inflytande är påtagligt vad gäller menyns drycker och då i synnerhet urvalet av vin och whisky. Vinsortimentet är inte brett, men har ett spännande djup, från husets vin till en flaska från prestigebodegan Pingus.
Desto större urval har vi av whisky. Ett gammalt intresse för whisky har nu fått helt andra dimensioner som krögare och jag botaniserar ständigt bland destilleriernas utbud och varje ny leverans med provsmakning som följd, blir lite av en högtid. Men, whisky är så mycket mer än bara doft och smak. Historien om whiskyns väg från en illegal verksamhet till en av Storbritanniens viktigaste exportprodukter idag, är mycket spännande.
För länge sedan utspelades regelrätta bataljer mellan statens företrädare och ett närmast oändligt antal lönnbrännare och smugglare. Inte mindre än 14 000 illegala brännerier av olika storlekar kunde skatteuppbördsmännen räkna till enbart i de skotska högländerna kring sekelskiftet år 1800.
Efter 1823 blev det emellertid successivt lugnare. Då kom en lindrigare skattelagstiftning och en modig man ansökte om licens och började tillverka whisky helt lagligt. Det var grundaren till Glenlivet, George Smith. Dessförinnan hade statsmakten påfört pålagor och skatter, som vanligt frestas man att säga, som var så tunga att bära att enda utvägen blev att framställa och sälja whisky illegalt. Att George Smith ansågs uppträda så illojalt mot sina skotska bröder och gick engelsmännens ärende, tvang honom att beväpna sig och ha bodyguards de närmaste tjugo åren därefter. Men det visade sig vara rätt väg och så småningom följde resten hans exempel.
Smaken hos konsumenterna har också förändrats över tiden. Idag är rökig whisky mycket efterfrågat, men under lång tid föredrog man betydligt mildare sorter. Inom parantes kan jag nämna att jag har världens rökigaste på mina hyllor. Jag har regelbundna whiskyprovningar, där vi bl a värderar de sorter vi provar. Det är mycket intressant att se vad en tunnas gamla innehåll kan påverka smaken, bedöma lagringstidens inverkan på kvaliteten och förundras över hur olika två whisky kan smaka, trots att det ena destilleriet inte ligger längre bort från det andra än några kilometer upp- eller nedströms på den intilliggande floden.
Jag har köpt in whisky från samtliga regioner. Men självklart har jag mina favoriter. Glenfarclas alla standardbuteljer tycker jag mycket om, och speciellt den fatstarka 105:an. Talisker, med sin peppar och salt är något visst och jag kan inte annat än kapitulera villkorslöst inför mötet med Octomore 3. En upplevelse.
Förrådet av whisky fylls hela tiden på men utbudet är enormt och massor med utgåvor står på önskelistan. När jag skriver detta erinrar jag mig en händelse för ett tag sedan. Då kom en svensk man in och ställde sig att granska vårt utbud. Noga lät han blicken svepa längs raderna och läste på varje etikett. Efter en kort paus sa han med en blandning av triumf och besvikelse i rösten, då han inte kunde finna sin egen personliga favorit, ”du saknar en flaska!”. Om det ändå vore så väl, tänkte jag.
_____________________________________________
Vädret just nu: Sol och 28 grader.
