The Canary News på besök

I senaste numret av tidningen The Canary News finns ett trevligt reportage från vår invigning. Gå in på deras hemsida www.thecanarynews.com och bläddra gärna i hela tidningen för den är läsvärd, men missa inte sidan 12!

__________________________________________________
Vädret just nu: molnfritt och 26 grader.

Invigning av Café L & B

För en vecka sedan hade vi en andra invigning av vårt café/bokhandel. Första gången kom folk från turistnäringen och i torsdags fick vi besök av öns två stora institutioner.

Svenska konsulatets personal med konsul Ann Kristin Ekstrand i spetsen och Svenska kyrkan med den nytillträdde kyrkoherden Anders Björnberg tillsammans med övrig personal. Därutöver fann vi bland gästerna representanter från Svenska- Re, medlemmar i Skandinaviska klubben, Turistkyrkan och sist men inte minst ett antal canarier.

Under en hel kväll fick vi möjlighet att presentera vår bokhandel och bjöd samtidigt på ett litet urval av det köket har att erbjuda. Lokalpressen var också närvarande och snabbast med publiceringen var hemsidan http://www.kanarieliv.se/
vars fotograf har lagt ut ett antal ”vimmelbilder”.
__________________________________________________

Vädret just nu: Molnigt och 23 grader.

Exklusiva pennor

Just nu har solen sakta gått ner. På andra sidan fönstret, ute på terrassen sitter ett antal gäster och ser synbarligen belåtna ut. Själv befinner jag mig bakom skrivbordet i bokhandelsavdelningen. Här inne börjar det onekligen ta form. För bara någon timme sedan fick vi levererat ett trevligt gammalt träbord med tillhörande stolar. På tal om form har vi slutit ett avtal med en hantverkare som tillverkar pennor. Vi såg dem första gången på en hantverksmässa och blev väldigt förtjusta. Efter några samtal åkte Birgitta och jag för att hälsa på hos konstnären i hans verkstad.






Bilderna beskriver ganska väl den bohemiska, men samtidigt ändamålsenliga lokalen. Mängder med träslag från jordens alla hörn finns överallt och ett stort antal olika specialverktyg fyller utrymmet. Träet svarvas först till lämplig form. Sedan slipas det sammetslent med sandpapper, först med storlek 150 till det allra finaste på 12 000! Därefter vidtar många arbetsmoment innan pennan är färdig. Alla är således unika och det går även att beställa stift- kul- och reservoarpennor, efter egna önskemål. Vi hoppas kunna sälja till besökare som är intresserade av högkvalitativa skrivdon, eller varför inte som ett minne från ön eller som lösning på ett stundande julklappsbekymmer.

____________________________________________

Vädret just nu: Stjärnklart och 25 grader.

Födelsedagsfirande

Som något försenad födelsedagspresent bjöd jag förra tisdagen Birgitta på middag på restaurang Gorbea. Den är belägen högst upp i hotell Gloria Palace i San Agustín. Känt för sitt katalanska kök provade vi både kött och fisk. Allt smakade bra och är väl värt en rekommendation. Utsikten är strålande, men tyvärr reflekterades skenet från lokalens alla lampor i panoramafönstret, så ett besök vid lunchtid ger nog en bättre helhets upplevelse.

Tidigare på dagen var vi på Spa i Costa Meloneras. Under drygt fyra timmar vilade vi både kropp och själ. Efter en kort introduktion om vad som väntade oss gick vi, ombytta och nu i morgonrock och tofflor, till station nummer ett. Denna bestod av tre rum. Det första kallades ”livmodern”. Här inne låg vi på vattensängar. Inredningen gick i rött, musiken var avslappnande och med den dämpade belysningen skulle besökaren ges intryck av att befinna sig i den boning vi saknar minne av. För övrigt var entrén utformad som livets första utgång.

Två timmar senare fick vi massage och 60 minuter därefter fortsatte vi vår relax-promenad. Tre typer av bastu fick vi uppleva, olika kalla regntyper som svalkade våra varma kroppar, t o m en igloo fanns det, där emellertid undertecknad vägrade sätta sin fot, Allt avlöste varandra på vår vandring. 15 minuter på varje ställe, sedan var det dags att gå vidare. Bortsett från rum nr ett, var ”döda havet” det bästa. Här låg man i en pool med så salt vatten att kroppen flöt som en kork. Det var så behagligt att jag nästan somnade. En pool och lite jacuzzi utomhus avslutade det hela. Absolut ett måste för den som vill koppla av på allvar.

____________________________________________________

Vädret just nu: Växlande molnighet och 25 grader

Mario Vargas Llosa

Mario Vargas Llosa fick idag Nobelpriset i litteratur. Jag satt framför datorn och kunde följa tillkännagivandet. Det är onekligen lite spännande och har man några titlar av författaren är det ju extra roligt. Vi får ständigt nya beställningar från Sverige och det ska bli intressant att se hur länge vi får behålla vårt exemplar av Paradiset finns runt hörnet.

__________________________________________________

Vädret just nu: Växlande molnighet och 25 grader.

Generalstrejk, regn och gravad lax.

Igår fick vi en timmes regn på eftermiddagen. Molnen var alldeles svarta, men regnmängden blev ganska obetydlig. En annan händelse under den gångna tiden som inte heller lämnade några djupa spår, var den en-dagars generalstrejk vi haft. Däremot har en besynnerlig man gästat oss. Han påstods vara fransman och ha ett förflutit inom restaurangbranschen.

Vid första besöket beställde han en hamburgare. På frågan om det hade varit till hans belåtenhet fick vi bara en axelryckning till svar. Det dröjde emellertid inte många dagar förrän han kom tillbaka och beställde samma rätt. Även då fick han frågan om det hade varit gott. Denna gång ackompanjerades hans kroppsspråk av ett nästan inte hörbart hm….Ytterligare en gång upprepades händelsen på ett identiskt sätt. Och som tidigare var tallriken lika ren efter måltiden, som om den vore slickad av en katt eller hund. Vid hans fjärde besök, försökte han sig på kyckling med bacon. Inte heller detta tillfälle skiljde sig från de övriga, vad gäller konversationen.

Men så, den femte gången beställde han gravad lax med en röra på bland annat räkor. När han ätit upp satt han lika orörlig som vanligt, men denna gång besvarade han vår fråga med gester och ett anletsdrag som kunde tolkas som ett leende, varpå han utbrast ”Sehr gut, Sehr gut!”. Sedan dess har vi inte sett skymten av honom!

______________________________________________________

Vädret just nu: 27 grader och klarblå himmel

Bilprovning

I torsdags var det dags för bilprovning. Här gör man det vartannat år, men i övrigt fungerar det i stort sett som i Sverige. Bortsett från att man inte har lika lång checklista är det mest särskiljande att lokalerna är öppna och således saknar dörrar och portar. Det kostade 40 € och tog väl inte mer än 10 minuter för att få ett godkännande om att bilen var ok.



Igår beställde vi skylt till ingången. Det ska ta två veckor innan den blir färdig och är satt på plats, vilket blir lagom till början på turistsäsongen. Just nu är det fasligt dött på hela ön, vilket är mycket underligt. Vädret är bästa tänkbara så varför vänta tills det blir kyligare och risk för regn och blåst, kan man undra.

Jag tog ett par bilder. Det kommer flera, när vi är helt färdiga. Till dess får ni nöja er med en skymt mellan persiennerna av uteplatsen och vår utsikt över havet, med fyren i Maspalomas en bit bort.















__________________________________________________

Vädret just: Molnfritt och 28 grader

Nu har vi öppnat bokcafé!

Nu är det äntligen utrymme för att skriva några rader igen. Jag sitter vid ett av våra cafébord. De flesta förberedelserna är avklarade och Birgitta håller just nu på att korrigera menyn, innan den går i tryck. Vi har haft enastående mycket att göra. De med erfarenhet av svenska hantverkare kan eventuellt förstå hur det kan vara med dess spanska motsvarigheter. Mycket stavas – mañana.

Vi har smygöppnat sedan någon månad tillbaka, med ett begränsat utbud, men tänker ha en formell invigning någon gång i oktober. Lokalerna är relativt stora och rymmer förutom café också bokhandeln. Utanför har vi en väl tilltagen terrass och intill den en bar som jag onekligen är lite stolt över. Alla är naturligtvis hjärtligt välkomna till Café L & B och Svenska Bokhandeln på Calle Einstein 5, i Sonnenland.

Som om inte ombyggnad, renovering, inköp av utrustning, drycker och mat skulle vara nog, så har jag nu i sex veckor, fem dagar i veckan gått på rehabilitering för min ”frusna” axel. Jag får aldrig tillbaka min tidigare rörlighet, men jag är ändå glad för de framsteg jag gjort. Jag fortsätter att prisa den spanska sjukvården. Nästa vecka blir min sista, sedan skrivs jag ut. Här vill jag också passa på att tacka för alla de deltagande och ibland ängsliga brev över min hälsa och orsaken till det långa uppehållet i skrivandet. Från och med nu hoppas jag fortsätta som tidigare.



Bilden visar ett gäng glada stockholmare som var bland våra första gäster.

____________________________________________________

Vädret just nu: Stjärnklart och 26 grader.

Cocktailtävling

Under en promenad i San Fernando fick jag syn på en affisch som gjorde reklam för en fest i Arucas. På programmet stod en hel del, men det som intresserade oss var en tävling i att göra cocktaildrinkar. Den gick under det stiliga namnet Fiestas Patronales de San Juan Bautista de Arucas 2010 XVII Encuentro de Coctelería.

Vi har ju en bit att köra och för att inte missa inledningen valde vi att vara ute i god tid. Så, en halv timme före utsatt klockslag, 11.00, var vi på plats. Vi strosade först runt torget en stund innan vi satte oss på den första av de tolv raderna stolar. Mitt framför scenen, och med Linda som sällskap var vi de tre första av de förväntade 168 besökarna. Strax efter elva satt vi fortfarande ensamma och tvivel smög sig in att vi hade missuppfattat tidpunkten. Visserligen sprang en del folk och satte upp reklam, ordnade med dukar, tillbringare, högtalare osv, men någon större brådska syntes inte. Ytterligare 30 minuter senare dyker en ensam kvinna upp, nu är vi fyra.

Klockan tolv hälsas vi emellertid välkomna av festarrangörerna och mindre än fem minuter senare är inte bara alla stolarna upptagna, utan då står även folk utmed angränsande väggar och murar.

De tolv deltagarna slåss om tre priser, men alla får var sitt diplom. Kvaliteten var något ojämn, för bland garvade bartenders, fanns också elever från en restaurangskola. Efter att de tävlande visat upp ingredienserna, hällt innehållet i shakern, skakat, garnerat och förevisat den färdiga drinken, gavs de till domarna som var sex till antalet och som fick ett glas var. När de slurpat i sig tillräckligt för att kunna avge ett omdöme, delades drinkarna ut till dem bland publiken som viftade mest, ( vi på första parkett hade inte svårt att påkalla utbärarens uppmärksamhet ). En mycket trevlig dag som avrundades på en lokal taverna, innan vi åkte hem. Bilderna föreställer alla deltagare och funktionärer samt det vinnande bidraget.
____________________________________________________

Vädret just nu: molnigt och 25 grader.

Livsmedel och hygien.

Då jag påbörjade detta inlägg på förmiddagen sken solen som i lördags. Men då utnyttjade vi tillfället att åka till Presa de la Niñas, för att svalka oss i sötvatten som omväxling, istället för att vara hemma vid Atlantens kust. Dagen före for vi till Arguineguín för att hämta studiematerial, angående handhavande av matvaror. Alla som hanterar mat i någon kommersiell form måste nämligen genomgå en kurs och klara av ett test. När vi tror oss kunna innehållet ringer vi och beställer tid för provet.

Birgitta och jag har ju aldrig drivit något café eller restaurang-verksamhet, så det är inte lätt att säga vad som skiljer sig mot svenska förhållanden. Möjligen att vi inte får ha ägg i maten om det inte upphettats till minst 70 grader. Så någon råbiff lär inte bli aktuell eller hemmalagad majonnäs, för den delen heller. Sedan måste alla grönsaker sköljas, under 30 minuter, i klorerat vatten.

Vad som däremot känns väldigt spanskt är följande: Till följd av de väldigt höga lokalhyrorna är det många affärsinnehavare som delar på en lokal och skärmar av den med en bokhylla, en reklamskylt, ett skrivbord eller vad som nu kan ge intryck av att man lämnar en förrättning för att träda in i en annan. Så har vi t ex sett dessa yrkeskategorier arbeta sida vid sida; fastighetsmäklare - frisör; försäkringsbolag – dataaffär samt skönhetssalong – skomakare. Därför blev vi inte förvånade då vi hämtade materialet hos en veterinär! Där, bland koppel, sprutor, skalpeller och bandage låg ett antal kompendium som vi fick, eller rättare köpte, för det kostade 40 €, vilket inkluderar provet. Om examinationen ska hållas i något av operationsrummen återstår väl att se.

Resten av kurslitteraturens innehåll bestod mest av självklarheter, där fokus var på de hygieniska förhållandena. Man får inte vare sig röka, hosta, nysa eller prata, medan man lagar mat. Att hitta en spanjor som kan hålla tyst en längre stund, kan nog bereda den mest uthållige vissa bekymmer. Ett problem som också i högsta grad gäller min kära hustru som är tämligen talförd av sin natur. Men, en viss fördragsamhet tror jag eventuella kontrollanter har. Hur dessa sedan ska vidimera efterlevnaden av regeln, om att personalen måste byta kalsonger varje dag, är jag onekligen lite spänd på.

På tal om regler för kökspersonal, kom jag att tänka på en händelse som tilldrog sig i Puerto Rico, för ett antal år sedan. Bekanta till oss satt och avnjöt sin middag då blickarna föll på en diskare som syntes, bakom det på vid gavel öppna fönstret in mot köket. Med en diskhandduk torkar han bort svetten ur pannan, därefter resten av ansiktet, fortsätter runt halsen och en bit ner på bröstet innan han med svepande drag noggrant torkar sig under de båda armhålorna, innan han fortsätter att med samma handduk gripa sig an den väntande nydiskade högen av tallrikar, för att polera dem torra.

_____________________________________________________

Vädret just nu: 21 grader och stjärnklart.

Avkoppling i bergen

Jag har nyss ätit lunch, bestående av sill och potatis, ägg och Leksandsknäcke med ost. Kall öl, men rumstempererad Aalborg, precis som danskarna rekommenderar. Troligen hade de inte vårt klimat i åtanke, för nu när klockan är kvart i fem har vi 38 grader varmt ute, men det smakade himmelskt. Det fläktar rejält med en mild vind och vädret kan enligt mitt tycke inte vara bättre.

Vi ligger i nya förhandlingar om lokal och arbetet med att förbereda med leverantörer, inköp av viss köksutrustning, glas och bestick, drycker, utarbetande av meny, etc, gjorde att vi kände stort behov av lite avkoppling, varför vi åkte till Tunte. Detta är den äldre beteckningen på den stad som idag kallas San Bartolomé de Tirajana.

Utan att tynga er med en massa detaljer, kan jag berätta att myndigheterna har tryckt upp ett häfte med datum, för olika aktiviteter som ska äga rum under året; den årslånga fest som kallas Año Santo Jacobeo. Mellan den förste januari 2010 klockan 12.30, då portarna till kyrkan slås upp och januari 2011 då man symboliskt stänger dem igen, anordnas inte mindre än 32 olika tillfällen till fest, alla av varierande längd från några timmar till dagar.




Ett annat 40-sidigt häfte anger alla sevärdheter i och runt staden. Allt är exemplariskt vad gäller pedagogik. Där finns bilder med förklarande text, karta med vägbeskrivningar och rundturens olika begivenheter har getts nummer, vilka korresponderar med de som sitter på husväggarna eller konstföremålen. 19 ”måsten” i själva staden och 7 i dess omgivning.

I detta bildspelet har jag lagt till en nyhet, nämligen bilder på den text som förklarar vad man ser. Glöm inte att det finns en paus-knapp på videon, något som kan behövas om man vill ta del av all information.

Fotot på huvudgatan tog jag enbart för skylten som visar en symbol för bensinmack 50 meter längre bort. Troligen måste man vara född i stan för att förstå att den ligger i en anonym garageinfart där innehavarens lastbil står innanför och det är tvunget att backa ut igen ur garaget efter påfyllning av bränsle.

Många gator är väldigt trånga, varför jag bestämt råder er till att promenera runt. Medelstora bilar kommer på vissa ställen inte fram och på en bild syns det tydligt att storleken på en Seat 600 är den bäst lämpade. Den började för övrigt tillverkas i Spanien1957 som en kopia av Fiats motsvarande modell.

Ett utmärkt resmål, om än bara för några timmar.

__________________________________________________

Vädret just nu: 27 grader och stjärnklart.

Nya trafikregler.

Häromdagen fick vi ett brev från trafikmyndigheten som beskrev ett antal nyheter vad gäller trafikreglerna. Eftersom de skiljer sig något från de svenska motsvarigheterna, kanske det kan vara av intresse för de besökare som tänker hyra något motordrivet fordon, eller för den delen även en cykel, att få veta vad som gäller. Nyheterna träder i kraft den 25 maj och bland dem kan nämnas att det kostar 200 € att köra bil med oläslig nummerskylt eller att under färd programmera färddatorn. Halva boten drabbas den av som på natten cyklar utan fungerande ljus eller reflexer.

Sedan har vi ett poängsystem där olika förseelser är värda 2, 3, 4 eller 6 poäng beroende på syndens grad. Detta drabbar dock icke förare med svenskt körkort. Men böterna kommer man inte undan! Mycket grova förseelser kostar från 500 €.
Gränsen för ratt-onykterhet går vid 0,25 promille och över 0,50 promille ryker 6 poäng. Sedan tidigare får man inte tala i telefon under färd och nu inte heller bära hörlurar.
Vad gäller hastighetsbestämmelserna är de indelade i 10 olika hastigheter från 30 till 120. För en svensk är nog det mest anmärkningsvärda att i tabellen framgår det att från och med en hastighetsbegränsning om 60 km/h kan man överskrida denna med 30 km/h utan att bli av med några poäng, (vilket emellertid inte hindrar att man kan bli bötfälld).

Info-bladet påstår att med de nya reglerna, som för övrigt har minskat antalet överträdelser från 27 till 20, blir allt så mycket enklare att förstå, lättare att ta del av genom information från internet eller från mobiltelefon samt rättvisare. Det mest sympatiska är tvivels utan den rabatt om 50 procent, man får om man betalar sin bot inom 20 dagar. För den spansktalande hänvisar jag till www.dgt.es för mer information.

__________________________________________________

Vädret just nu: Klarblå himmel och 28 grader i skuggan.

Ett nytt mässbesök

Många dagar har gått sedan senast, fulla av mycket arbete och många händelser och här kommer ett litet urval. En dag gick vi inom det tämligen nya köpcentrat strax intill den norrgående infarten till Arguineguín. Mycket modernt, synnerligen fräscht och välskött med bl a en filial till El Corte Inglés som hyresgäst och ett antal andra butiker, men dessvärre glest med folk.

Därifrån gick vi till den stora parkeringsplatsen där tisdagsmarknaden alltid är och på vägen dit syntes tydligt hur långt man kommit i upprensningen bland de gamla förfallna husen, i kvarteret på motsatta sidan. Även längs havet pågår arbetet med att skapa en strand och förbereda för ny byggnation och idag återstår endast ett fåtal små hus, på den attraktiva marken. Gammalt får ge vika för nytt och i det här fallet känns det onekligen befogat, även om jag är en stor anhängare av att behålla det ursprungliga och genuina.

En annan dag for vi till Las Terrazas. Ett annat nytt köpcenter som ligger mycket vackert utmed havet, vid Telde. Ungdomlig inriktning, många outletsbutiker och sedvanliga snabbmatsställen gör att det inte är vår favorit. Vi var emellertid på jakt efter en filmkamera och här finns en välsorterade butik med förmånligt prissatta elektronikvaror, därför åkte vi dit.



Igår var vi så i Las Palmas och bevistade en mässa - Feria Vacaciones en Canarias, där det mesta av Kanarieöarnas semester och rekreationsutbud presenterades. Vi fick massor av intressant information och med ett flertal nya värdefulla kontakter och två plastkassar fulla med broschyrer och annan tryckt och digital information lämnade vi utställningen, som hölls i Alfredo Kraus komplexet. Innan dess tog jag några bilder upp mot taket inne från gångarna mellan de olika salarna. Vi satte oss ner framför fasaden som vetter mot havet, vars glasfönster döljer konsertsalen innanför. Där vid promenadstråket passade jag på att ta en filmsnutt, med den nyinköpta kameran, på de badande längs med Las Canteras. Men såväl manus, regi, filmning som klippning led av så stora brister att jag besparar er förstlingsverket. För en dryg timme sedan fick vi en förfrågan från Sverige angående en eftersökt bok. Alltid lika roligt när vi har titlar som inte går att finna på närmre håll.

__________________________________________________

Vädret just nu: Delvis mulet och 20 grader.

Guayadeque - Tagoro

I fredags kväll ringde Linda och frågade om vi hade lust att äta lördagslunch på Tagoror. ”Visst, det kan ju vara trevligt”, blev svaret hon fick och vi stämde träff nere i Guayadeque-ravinen, på en stor parkeringsplats utanför en byggnad, vars fasad är i trängande behov av nytt lager röd färg.

Innan vi fortsatte upp till vår slutdestination i gemensam bil, tog vi en tur inom det museum som ryms där bakom. Lokalerna är desto finare och sträcker sig en bra bit in i berget, så man vandrar via gångar till olika grottor som visar öbefolkningens äldsta bosättningshistoria. Guayadeque är känt för sina talrika grottor och nämns i alla turistguider som en stor sevärdhet och det med all rätt. Museet bör man inte heller missa och är värt sina 2.50 € i inträde. Lagom lång rundvandring, bland talande illustrationer och pedagogiska montrar. Vad gäller regnmängden slåss Hong Kong och Bergen om förstaplatsen medan bottenstriden utkämpas mellan Gran Canaria (Las Palmas) och Fuerteventura.

Efter att bilbarnstolen var överflyttad, lille Christian var nämligen med, bar det iväg. Det är mycket lätt att hitta; kör tills vägen tar slut. Tagoror är ett mycket populärt ställe och det dröjde inte länge efter vi kommit, förrän det var fullt och närmast kaotiskt på parkerings-platsen. Restaurangen är mycket stor och de flesta borden finns inne i grottan. Vi valde att sitta ute, men under högsommaren lockar innandömet med sin svalka.




Maten var mycket god. Vi inledde med att dela på en portion kanarisk potatis med sedvanlig sås och sedan åt jag grillade lammkotletter, nästan av dilamms storlek. Medan vi njöt av lunchen passerade en stolt moder med sin minst lika stolta dotter, som hade klätt sig fin inför den stundande festen, eftersom hon tagit sin första nattvard.

Efter vi ätit tog vi en promenad längs berget och tittade på de grottbostäder som än idag bebos av ättlingar till ursprungs-befolkningen. Vissa hem var ordentligt restaurerade och saknade vare sig tv-antenn eller parabol, medan andra hade bibehållit den ursprungliga arkitekturen, i varje fall på utsidan. Tvärs över gången låg trädgårdar som nåddes via branta trappor och jag kunde inte motstå att fotografera den primitiva ”tvättstugan” eller den lilla hönsgården. Ungefär 500 meter kan man gå längs klipphyllan innan det är dags att vända om.

På vägen dit valde vi att köra via Agüimes och på hemvägen tog vi sträckan genom Ingenio. Med ytterst livlig fantasi kunde vi associera till San Francisco i Kalifornien. Huvudgatan går nämligen brant genom staden ner mot havet. Vi fortsatte under motorvägen och ner mot kusten. I playa del Burrero stannade vi, gick av, tittade på några som fiskade, och fortsatte efter någon stund vidare hem.

_________________________________________________

Vädret just nu: stjärnklart och 20 grader.

Arucas

Hela veckan har vi haft ett underbart väder. Igår var det tämligen varmt, Caliman har nämligen svept in över ön och till följd av det stack kvicksilvret iväg och nådde nästan strecket som indikerar 35 graders värme. I måndags åkte vi till Arucas för att besöka rom-bränneriet. Trots karta körde vi lite fel, men ett tips är att styra mot en hög skorsten, där företagets namn står skrivet med stora vita bokstäver. Ett annat är att ringa först, men till det återkommer vi.

Väl inne på området fick vi vänta en kort stund på en guide som skulle visa oss runt. Turen började med att vi ställde oss framför en tavla gjord av målade kakelplattor, som visade framställningsprocessen. Därefter gick vi in i källarvalven där rommen lagras. På vägen dit passerade vi en par meter lång sockerrörsodling, som visade råvaran, som till sitt utseende påminde om grön bambu. Nuförtiden importerar man sockret från Latinamerika, för den en gång så betydelsefulla kanariska odlingen anses vara för klen.

Väl inne i valv nummer ett ser vi stora tunnor, vilka rymmer 400 liter, staplade från golv till tak. Många har förutom tillverkningsdatum en eller flera signaturer på locken. Det visar sig vara prominenta gäster som skrivit autografer vid tidpunkten för deras besök. När guiden fick reda på att vi kom från Sverige, pekade han ivrigt på en tunna högt uppe till höger och sa ”Birgit Nilsson”. Så nu vet vi att den 12 maj 1975 så besökte världsstjärnan Arucas. Endast 40 dagar senare kom en annan operagigant på besök, denna gång var det hemmasonen, född i Las Palmas, tenoren Alfredo Kraus. I sina memoarer skriver Birgit Nilsson: ”Det är inte alla som vid en ålder av gott och väl sextio år presterar nio höga C:n efter varandra i Donizettis Regementets dotter. Det är vad den spanske stjärntenoren Alfredo Kraus gjorde.” Inte undra på att han fick ett konserthus uppkallat efter sig. Hela fotbollslag hade skrivit sina namn på några lock, Tom Jones på ett och naturligtvis även den spanske kungen, placerat på hedersplats.



Vi fortsatte. Guiden öppnar en dörr och berättar att man håller på att installera nya maskiner i destilleriet. Innan han slår igen dörren, får vi veta att dagsproduktionen kommer att bli 24 000 liter per timme. Rundturen är slut! Vi leds in i ett rum som kanske var modernt tidigt 50-tal, för provsmakning. Ett antal flaskor står på bardisken och bredvid dessa en stapel av pappmuggar. Innan utgången ges vi tillfälle att köpa något med oss hem, till obetydligt lägre pris än i affärerna.

Vi går mot bilen, passerar statyn över destilleriet Arehucas grundare, Alfredo Martín Reyes (1892-1967), som står mitt på gårdsplanen, avporträtterad på ett underbart sätt.

Det blev inte riktigt som vi tänkt, men ändå minnesvärt. Har ni samma otur som vi, att största delen av fabriken är stängd för besökare, så ta istället en sväng inom stans gamla delar. Och även om inte rom lockar rekommenderar jag ett besök i Arucas. Kyrkan är sevärd. Jag har aldrig sett en dystrare byggnad, men jag blir lika fascinerad varje gång. ____________________________________________________

Vädret just nu: Klarblå himmel och 26 grader.

Aska och finanser

Under en långt tid nu, efter utbrottet av den sk finanskrisen, har antalet besökare till Gran Canaria ständigt minskat. Framför allt är det från England som resenärerna uteblivit. Antalet skandinaviska semesterfirare är i det närmaste oförändrat, men överallt har effekterna varit mycket tydliga med tillbommade affärer och restauranger. De som varit öppna har som regel dessutom haft ganska glest med besökare. Och så kom till råga på allt den isländska askan farande och med ens blev det på många håll nästan öde.

Den försämrade konjunkturen inom turismen har även lett till att fastighetspriserna gått ner, ganska avsevärt. Utbudet är stort, allt från palatsliknande residens för många miljoner euro till mer modest prissatta objekt, som det på bilden. Läget är fint, utsikten bedårande och för den händige kan det nog med lite pyssel bli riktigt fint.

_____________________________________________________

Vädret just nu: Stjärnklart och 22 grader

Spridda händelser

Att det gått mer än en vecka sedan senast är ett säkert tecken på att något speciellt inte inträffat. Men det höll på att bli en rejäl nyhet, eftersom vi var väldigt nära att få en riktigt fin affärslokal. Men på sluttampen gick en tidigare intressent segrande ur striden, så vi får leta vidare. Minns ni den utlovade återbetalningen av den felaktiga tullavgiften? (inlägget 29/7). De pengarna har vi fått. Och inte nog med det. Vi fick i november också räntekompensation för dröjsmålet, 0,89 € insatt på kontot. Så allt gick mycket smidigt och korrekt till. Desto märkligare var det kanske att vi i veckan fick ett brev från myndigheten med meddelandet att vi hade erhållit 0,89 €. Lite sent kan tyckas.



För att anknyta till ytterligare ett gammalt inlägg (9/8), så har vi några söndagar i rad gått på marknad för att fynda bättre begagnade böcker. Ganska kul och även lönande. En bok köpte vi för 1 € och någon dag senare hade vi sålt densamma för 5 €. Ett klipp, med andra ord.

Det borde ha varit en riktigt bra dag idag, vi fick nämligen en försändelse böcker från Sverige. Men lite av glädjen försvann då innehållet var så slarvigt packat att 9 böcker var osäljbara och således reklamerades. Troligen har lådan gått sönder och böckerna trillat ut för postpersonalen i Köpenhamn hade plåstrat om pappkartongen med massor av tejp.

En av böckerna vi beställde heter Tusen svenska klassiker, med underrubriken böcker, filmer, skivor, TV-program från 1956 till idag. Riktigt trevlig läsning. Att Sigges cirkus startade 1956 kanske många kan dra sig till minnes. Men varför man kan datera uttrycket ”slamkrypare” till ett visst datum 1957 är allt svårare att lista ut. För det krävs onekligen att man är ”Haj” på ”Kvitt eller dubbelt”.
__________________________________________________

Vädret just nu: Lite moln och 19 grader.

Konsert i Las Palmas

Några timmar in på fredagsmorgonen kom brevbäraren. Det är en man som alltid är på gott humör. Ständigt glatt visslande, endast med vissa avbrott för ett ”god morgon” till någon person han passerar, går han mellan husen och stoppar i brevlådorna dagens brevskörd. Han är klädd i postens uniform, men byxorna är aningen för långa och den svarta västen utanpå den gula skjortan, något för liten. På huvudet bär han en typisk canarisk svart hatt och med rakryggad hållning, bestämda steg och med en kropp vars midjemått antyder vällevnad, kan man inte annat än påverkas positivt av denne färgstarke brevbärare.

Uttrycket ”dagens brevskörd” ska förstås så, att alla brev vanligtvis delas ut, men inte alltid till rätt adressat. Så i fredags informerade jag honom, jag vet inte vilken tur i ordningen det var, att en viss person vars post han alltid envisas med att lägga i vår låda, inte bor hos oss. Det är oftast hans kontoutdrag vi får och en dag öppnade vi ett brev av misstag. Vi kunde konstatera att rätt mottagare inte hade mycket pengar på banken, men uttagsuppgifterna tydde på att hustrun hade ett desto mer välfyllt förråd av kosmetika.

Solen sken, timmarna gick och framåt kvällen förberedde vi oss för att gå på konsert. Den började 20.30 och gavs på konserthuset Auditorio Alfredo Kraus, i Las Palmas. Först lyssnade vi till Brahms pianokonsert nr 2. Pianist var Steven Osborne från Skottland. Vid tiden för komponerandet fick Brahms en förfrågan från sin förläggare varför det dröjde så med hans pianokonsert. Svaret löd: ”Jag förstår inte varför det skall vara så bråttom med konserten. Den ligger snyggt och prydligt hemma hos mig och plågar ingen.” Det gjorde den inte heller vid detta uppförande och pianisten fick applåder efter förtjänst.

I pausen var det lång kö till baren. Vatten eller cava för de flesta. Publiken bestod mestadels av lite äldre personer och alla var välklädda, om än inte uppklädda. Det ringde in och vi återvände till våra platser.

Programmets andra del bestod av Brahms tredje symfoni. Gran Canarias symfoniorkester leddes av dirigenten Antoni Ros Marbà. Verket framfördes på ett ypperligt sätt, där 3:e satsen, Poco allegretto, framstod som kvällens största musikaliska behållning. Styckets melankoli kunde dessutom inte ha en mer lämplig inramning. Bakom orkestern finns en vägg som huvudsakligen består av glas. Således utgörs fonden av Atlanten med dess vågor som ljudlöst slår mot stranden. Byggnaden sett för sig är värd ett besök. Då dessutom arrangörerna håller sig med en mycket bred repertoar, finns det något för alla smaker. Mitt råd är: gå dit!

__________________________________________________

Vädret just nu: Molnfritt och 21 grader.

Ingenio

I söndags tog vi en sväng inom Ingenio. Det är en av öns äldsta städer. Förr, under 1500- och 1600-talet hade orten en blomstrande sockerrörsindustri och under senare år även romtillverkning. Idag har den inte så mycket att erbjuda den vanlige turisten. Men de som är speciellt intresserade av canariskt hantverk och då i synnerhet spets och broderier bör bege sig till Museo de Piedras y Artesanía Canaria.

Den gamla stadskärnan har allt som vittnar om dess ålder. Trånga gränder, individuella gatuhus, sneda och vinda av tidens tand. Branta trappor som förbinder de kullerstensbelagda smala gatorna. Och ändå är det något som saknas.


Bara några kilometer bort ligger Agüimes. Likt alla småstäder och landsbygd har invånarna i Ingenio och Agüimes mycket bestämda uppfattningar om deras egna förtjänster och grannens brister. Bl a beskyller de varandra för att vara vidskepliga och att det inte går att utesluta att en viss trolldom fortfarande härskar. Nu tror jag inte på sådant, men kan det ändå vara så att när vi gick på vår upptäktsfärd i gråmulet väder, vi blev utsatta för den påstådda kraft som sannolikt kan förjaga den känsla vi ibland kallar charm…?

Med mig hem fick jag emellertid en bild på en vacker och tämligen ovanlig balkong.

____________________________________________________

Vädret just nu: Underbart med klarblå himmel och 24 grader.

Utan bogserlina

Idag tillät vi oss lite längre morgonvila än vanligt, eftersom vår elev hade ringt kvällen innan och meddelat förhinder att komma. Frukost på sängen som brukligt och därefter satte jag mig i solen och läste vidare på Elfriede Jelinek´s läsvärda roman Pianolärarinnan. Under tiden hade Birgitta gått för att färga håret, på en salong alldeles i närheten. När solen försvann från framsidan vattnade jag träd och blommor och kom att tänka på förra inlägget, närmare bestämt händelsen med bärgningsbilen. Då slog det mig att för en svensk kan det kanske te sig dramatiskt att tillkalla bärgningsbil, men saken är den att på Gran Canaria är det inte tillåtet att bogsera. En annan sak som skiljer sig från Sverige är kravet att bära en gul-flouroserande väst så fort man lämnar bilen, efter att ha stannat vid vägrenen eller på annat otillbörligt ställe, till följd av t ex motorhaveri eller punktering. En varningstriangel ska också upp, men vad gäller åtlydnaden av den regeln är det lite si och så. Men, västen tar alla på sig, oavsett om föraren bär brynja eller tredelad kostym.

__________________________________________________

Vädret just nu: Stjärnklart och 18 grader

Lite smått och gott

Det har gått nästan två veckor sedan förra inlägget. Vart tar tiden vägen? Slutade precis med att registrera ett antal nya boktitlar på hemsidan och har nu en dryg timme på mig innan några vänner kommer för att äta en bit mat vid åtta tiden. Den ska jag utnyttja till att skriva ner några händelser.

Redigering av hemsidan har tagit väldigt mycket tid. Undan för undan ökas ambitionsnivån, så nu har jag påbörjat arbetet med att på sidorna tillfoga foton på böckerna. Syftet är dels att förmedla känslan av att ha boken i sin hand, men kanske än viktigare, nämligen att visa skicket på de antikvariska böckerna.

Men detta är naturligtvis inte allt som hänt. Ett litet axplock från de gångna veckorna kommer här:

Som jag nämnde den 9:e har vi öppnat vår bokhandel, två dagar i veckan. Och, vi har faktiskt haft ett antal kunder. Några var vi bekanta med sedan tidigare, medan andra var nya. Kontaktnätet utvidgas hela tiden och förhoppningsvis ska det snart vara allmänt känt att Gran Canaria har en alldeles egen svensk bokhandel. En av dagarna begav vi oss till Las Palmas för en första kort presentation av vår verksamhet hos skandinaviska klubben. Vi fick ett mycket trevligt bemötande och vi ser fram emot fortsättningen. Dess motsvarighet i San Agustín har vi också besökt och även där hade vi en intressant och konstruktiv pratstund.

Jakten på lämplig lokal fortsätter. Tanken är att vi tillsammans med bokhandeln ska ha någon form av enklare servering av mat och dryck. Därför bjöd vi in ett antal vänner för provsmakning. Första gången kom tre personer som blev serverade en skaldjurstoast till förrätt. Därefter baconrullad oxfilé med klyftpotatis och några såser att välja emellan. Bl a grönpepparsås, bearnaisås, stark mexicansk och ostsås. En kladdkaka vid namn Jacobstårta avslutade det hela. Maten blev av gästerna med beröm godkänd, varför vi bestämde med en gång att göra om det och då med fler deltagare.

Så några dagar senare dök fem personer upp och vi (läs Birgitta) hade lagat för bedömning; potatis-, mimosa- och Pagrotskysallad. Rostbiff, gravad oxfilé och –lax. Tonfisk- och skagenröra. Gravlaxsås, pepparrotsgrädde och currygrädde. Öl, vin och vatten därtill. Till kaffet kunde man välja mellan chokladtårta, kokostoppar, arraksbollar, hallongrottor, ”dammsugare” (hemgjorda naturligtvis) och biskvier á la Sarah Bernard. Det hela föll så väl ut att fyra dagar senare hade vi 3 okända betalande gäster, som hittat hit efter rekommendation. Allt detta har naturligtvis givit mersmak, varför vi nu ska ha en ny sammankomst. Nu hör jag dem komma…

Klockan är nu tre på eftermidagen dagen efter. Inte ett moln, en svag vind och 26 grader i skuggan. Vädret är fantastiskt och ungefär lika varmt som i sydliga Australien, dvs mellan 23 och 30 grader mitt på dagen, allt enligt rapport från vår son. Gårdagen blev väldigt lyckad och skiljde sig en aning från de föregående. Tre av gästerna hade egna bidrag till efterrätter. Birgitta och jag kommer naturligtvis inte att klara av allt själva varför vi tacksamt tar emot den hjälp som några har visat för att vara med att driva vårt bokcafé. Det var bland annnat deras bakverk som igår granskades på motsvarande sätt som Birgittas alster. Alla tre var olika, men mycket goda, varför vi känner oss vara i trygga händer. Därtill har de både restaurang- och säljvana, så det kan inte bli bättre.

En dag hade Birgitta en hel del att uträtta, varför hon hade bilen större delen av dagen. Detta medförde att vi påföljande morgon fick sitta i framsätet på en bärgningsbil, som på flaket bakom oss transporterade vår bil till verkstaden. Vad som hänt har inte gått att få klarhet i, men det var inte värre än att några euro, ett antal timmar och ett nytt batteri fick liv i kärran igen.

I San Agustín ligger svenska skolan. Den har klasserna 1 till 9, men vad gäller högstadiet har de senaste åren varit fulla av problem. Jag känner inte till några detaljer, men lärare har slutat, barn har tagits från skolan och idag bedrivs i stort sett all undervisning på distans. En av eleverna känner vi, son till en av matdomarna, och för att hjälpa honom med lite handledning, har vi måndag, onsdag och fredag förmiddag en informators-liknande undervisning.

Som sagt, tiden går men det ska inte dröja lika länge till nästa inlägg, det lovar jag.

Vinghotell - snart på Atlantens botten?

Hade jag varit journalist på någon kvälls- eller sensationstidning hade kanske ovanstående rubrik stått att läsa. Fullt så illa är det inte, men under vinterovädret fick hotellet i Arguineguín verkligen bekänna färg. Vågorna slog in över poolområdet och på sin väg raserade de såväl skyddsvallar som strandpromenaden utanför. Det är inte mer än lite drygt 2 meter mellan den eroderade kustlinjen till den mur som omgärdar anläggningen. Murens vitkalkade puts är på många ställen bortspolad och i stället syns rostiga armeringsjärn. Längre bort mot Patalavaca har stora delar av det gamla promenadstråket försvunnit till havs och resterna ligger i en ”plockepinn”-liknade formation.

Dynerna i Maspalomas har inte heller skonats. Strax vid fyren, där det förr längs havet fanns markbeläggning av betong eller kakelplattor och sand ner till havet, återstår nu endast svårfunna rester, under de miljontals uppspolade småstenarna.

Men, nu är det dåliga vädret troligen över för den här gången. Våren är här och går man sen kväll mellan husen möts man allt oftare av doften från träkolsgrillade maträtter. Även om vintern här motsvarar den svenska sommaren när den är som bäst, ser jag fram emot vår egen canariska sommar, och gläds således likt den vanlige svensken åt de olika årstiderna.







__________________________________________________

Vädret just nu: Molnfritt och 19 grader.

Premiär

Idag tog vi ett litet, men likväl symboliskt betydelsefullt steg mot en ”riktig” bokhandel. Hädanefter har vi för avsikt att ta emot kunder i vårt hem tisdagar och torsdagar mellan klockan 3 och 6 på kvällen. Vi har börjat leta efter lokal och i avvaktan på att vi hittar det rätta läget smygstartar vi på detta vis. Premiären kan väl knappast karaktäriseras som succé, men å andra sidan är det endast ett fåtal som nåtts av nyheten och först i förra veckan, närmare bestämt i onsdags. Förväntningarna på kundtillströmningen motsvarade utfallet och vi hoppas få välkomna premiärkunden på torsdag. Kaffe med kaka utlovas!

Det är inte alldeles enkelt att avgöra den bästa orten för lokalen. San Agustín är ju en traditionell svenskbyggd, men med färre tillfälliga turister. Puerto Rico har nog mest folk, men saknar den charm vi söker. Så valet faller nog på Arguineguin, det är i alla fall vår huvudkandidat så här långt.

Nu har vi bara påsken kvar, sen blir det glest med skandinaver. Väldigt synd för klimatet är som bäst mellan maj och oktober, men det tycks charterarrangörerna inte veta. På tal om lustresor, dvs en resa för dess egen skull finns det en förträfflig liten bok som heter Lustresa på Göta Kanal. Den är skriven och illustrerad av Gunnar Brusewitz. Där får man bland annat veta att massturismen startade 1750 i Tyskland till följd av den nyligen uppkomna och regelbundna ångbåtstrafiken på Rhen. På motsvarande sätt hävdar författaren, med hänvisning till en tysk författarkollega, att den svenska turismen såg dagens ljus den 2 augusti 1818. Pionjärerna seglade med ångbåten Amphitrite mellan Stockholm och Drottningholm. Den lilla skriften trycktes 2002 och har aldrig varit till allmän försäljning i svenska boklådor men finns i skrivandes stund att beställa från ett antal antikvariat.

___________________________________________________

Vädret just nu: Stjärnklart och 21 grader.

Fredagskväll

Redan när vi slog upp våra ögon i morse kunde vi från sovrummet,

genom springor i jalusierna och glipor bland gardinerna förnimma den efterlängtade sommarlika värmen. Mitt på dagen hade vi drygt 27 grader och nu, efter en nyligen intagen middag, sitter vi ute och njuter. Under parasoll, med vinrankornas allra tidigaste blekgröna blad utsprungna på de slingrande grenarna längs med ingången; och allt upplyst av månens klara sken.


Under väntan på en kopp kaffe tog jag denna bild och hoppas den kan förmedla den känsla av sydländsk värme som jag tror alla nordbor så väl behöver.

___________________________________________________

Vädret just nu: Inte ett moln och 22 grader.

Jardin Botánico

Igår åkte vi till Guiniguadaravinen, eller med andra ord till Jardin Botánico – Spaniens största botaniska trädgård. För de som följer min blogg vet ni vid det här laget att jag sannerligen inte är någon som gått i Linnés fotspår, men det var en stor upplevelse och mycket sevärd. För övrigt så anlades parken av en svensk, Erik Sventenius, så sent som 1952. En bit in i parken, under skuggande träd sitter han som staty och tittar över sitt verk. En annan gigant, José de Viera y Clavijo, hedras med en byst där han blickar ut över en annan del av detta internationellt erkända naturvårds- och forskningscenter.

Videon innehåller inte mindre än 85 bilder. Jag tog dem på det sätt som noviser tar del av upplevelser. Det var det spektakulära som fångade mitt intresse. Avgörande var växternas vackra färger, strukturer, former och annat iögonfallande. Men för att i någon mån tillfredsställa alla kännare, tog jag även bilder på det som för mig endast var ytterligare en växt med någon grön nyans, i hopp om att fånga en bild på några av de ytterst sällsynta växter som lär finnas här.

Jämfört med mig är Birgitta närmast att betrakta som expert. Så när jag stod fascinerad inför en knallröd blomma och finjusterade kamerans inställning, hör jag henne, svagt men helt tydligt fälla en kommentar som präglades av den ironiska konstens alla kännetecken - varför fotograferar du inte de pelargoner vi har hemma?

Något jag är bättre på är mat och dryck. Restaurangen på toppen var mycket bra. Vi åt ”dagens”. Det innebar för mig en kycklingtimbal med mango, som förrätt. Därefter friterade fiskfiléer med vitlökspotatis. Birgitta tog på motsvarande vis grillade grönsaker (paprika, squash och aubergin) och benfri fläskkotlett med friterad potatis, lök- och äppelsås.
Bröd, bordsvatten, dessert och kaffe ingick också. Det var inte bara gott utan även rikliga portioner. Prisvärt så det förslår 9.50 € !

____________________________________________________

Vädret just nu: stjärnklart och 19 grader.

"Aprilväder"

I tisdags satte sig vår äldste son på ett flyg till Australien. Två dagar senare fick jag ett mejl att resan gått bra och att första kontakten med universitetet han ska läsa vid varit positiv. Ett slag funderade vi på att åka och hälsa på, men det blir nog inte av – flygresan är avskräckande lång.

Något annat som tydligen inte heller ser ut att bli av, är vårt deltagande i karnevalsfirandet. I lördags, som ju var vårt andra inplanerade datum, hade vi nämligen en liten bjudning för några bokintresserade kvinnor i olika åldrar, allt från ungdomar till medelålders.

Vädret är för närvarande tämligen ostadigt, påminnande om svenskt aprilväder vad gäller ombytlighet. När grabbarna var här i vintras hade vi också regn och då passade vi bl a på att spela bowling. Centrat Holiday World i Maspalomas har en mycket fin anläggning. Vi hade en egenkomponerad triathlon med minigolf och biljard därtill. Kanske en idé att testa för semesterfirare när vädret är dåligt.

Under en mulen dag och efter ett shoppingtillfälle i Las Palmas gick vi in på en pizzeria, på en tvärgata till Las Canteras. Lokalerna var nyrenoverade och allt var mycket rent och fräscht. Jag har däremot glömt vad restaurangen hette, men det gör inte så mycket för kvaliteten på maten, som visserligen inte var dålig, motiverar inte en omväg. På vägen ut, efter att vi betalat, tog jag ett kort på kocken och det var ju tur att han inte hade två fingrar i halsen.

____________________________________________________

Vädret just nu: Lite molnigt och 18 grader.

Ett bergsäventyr

I fredags fick vi ställa in karnevalsfirandet på grund av ett, från eftermiddagen tilltagande, migränanfall för Birgitta. Gårdagen tillbringade vi också hemma, med en hel del redigeringsarbete med bokhandelns hemsida. Bland annat registrerade jag in nyinkomna böcker och då fick jag en idé.

För någon vecka sedan beställde en kund boken Vandra på Kanarieöarna. Den innehåller beskrivning av 50 olika vandringsturer, varav 12 på Gran Canaria. - Det ska vi testa, föreslog jag Birgitta. Förslaget togs emot med lika delar förvåning som måttlig entusiasm. Vi är nämligen inga friluftstyper och allra minst jag. Visst uppskattar vi naturen, både land och hav, men att frusta och stånka i timtal har aldrig känts lockande. Sedan har vi inte mycket till övers för matsäckar och termosar. Troligen är det traumatiska minnen från grundskolans klassresor som gör sig påminda. I synnerhet vintertid, där svettiga ostfrallor från plastpåsar, åts med händer som var försedda med Lovika-vantar. Tillsammans med maten fick man inte så sällan munnen full av ludd-trådar sammanfogade av snö och små isbitar. Till detta skulle man sedan dricka ljummen choklad med äcklig hinna på. Allt var vått och lukten kväljande sur. Redan som barn föredrog jag mysiga restauranger och trevliga kaféer. Nåväl, många år har gått och det är inte för sent att tänka om. Sagt och gjort. Idag har vi således varit på tur, som de vandringstokiga norrmännen säger.

Förutom kameran och boken, hade vi i packningen några bananer, knäckemackor och naturligtvis vatten. Bilfärden mot Mogán gick i bästa tänkbara väder. Våren har kommit på allvar med en klarblå himmel och 25 grader. Väl framme parkerade vi bilen och konsulterade boken – var vi rätt? Där stod: ”…och ta vägen nedåt vänster, rakt framför en vägg på höger sida där det står Bienvenido Mogán. Här står en murad varde med fyra keramiska bitar som utgör en ´karta´ Mogan/La Fortaleza/ Degollado/Veneguera markerade."

Boken är förhållandevis ny, tryckt 2005, men tiden förändrar ju det mesta så av välkomsthälsningen på väggen fanns inte många spår och varden hade ersatts med en trätavla, dock utan vare sig kakelbitar eller annan information. Men vi hade kommit till vandringens utgångspunkt och äventyret kunde börja. Vi hade 350 höjdmeter och 2½ - 3 timmars beräknad vandring framför oss.

Efter ett hundratal meter passerar vi, via en ytterst provisorisk spång, en rännil. Därefter går det svagt uppåt. Vi hinner inte gå mer än knappa tio minuter innan Birgitta vill vila och äta något. Så där sitter vi på var sin sten och knaprar på ett knäckebröd med ost på. Det är tyst och vackert. Bergssidorna är gröna som vore vi på Irland. Vi fortsätter, men det dröjer inte länge förrän, denna gång på mitt förslag, vi letar efter en ny viloplats. Mer vatten och ännu en macka, nu med salami på. Vi har kommit lite längre upp på berget så utsikten blir än mera storslagen. Vi solar och pratar. Jag tar några kort, sedan beslutar vi att vända tillbaka. Inte heller den här gången får vi den rätta ”kicken”.

Väl nere i samhället satte vi oss på Casa Enrique för att dricka en öl. En välbehövlig och efterlängtad belöning efter vår visserligen korta men intensiva strapats. Därefter gick vi efter bilen, för att köra till slutdestinationen Veneguera. Det var onekligen bekvämare med sköna säten och aircondition. Utsikten utanför fönsterna var ju densamma, sa vi oss. Veneguera är en mysig liten ort, och för de som gillar vandring måste det vara en synnerligen trevlig tur.

På hemvägen stannade vi till på restaurang Acaymo, för att äta lunch. Ägarna är för övrigt de samma som driver Los Canarios I i Arguineguin och Guantanamo i Tauro. På de båda andra har vi varit men här var det första gången.
Bord och stolar, bestick, tallrikar, glas och linneduk kändes mera rätt. På verandan satt vi sedan och njöt av väder, utsikt, tillvaron som sådan och även av den grillade kycklingen, vi beställt till det facila priset av 7,25 €.

___________________________________________________



Vädret just nu: Stjärnklart och 19 grader.

Oväder

Igår var samtliga skolor på alla Kanarieöarna stängda. Beslutet togs av myndigheterna på grund av det dåliga vädret. Som jag nämnt ett antal gånger tidigare så skiljer sig vädret åt såväl mellan öarna som inom de samma. Sett från vår horisont, på Gran Canarias sydkust, får väl åtgärden betraktas som en överloppsgärning. Visst regnade det. En och annnan blixt syntes förvisso och den efterföljande knallen hördes också tydligt, men ”ovädret” påminde om en högst ordinär svensk dag någon gång mellan maj och september.

Noterbart är också att gemene man har en väldig respekt för vått väglag. Många fasta skyltar upplyser bilförare om att körbanan blir hal vid regnväder. I synnerhet innan och efter tunnlar finns därutöver digitala anslagstavlor som varnar för regn och påbjuder en lägre hastighet än den vanligtvis tillåtna. I Sverige är vi så vana vid halka att det är onödigt att förklara faran. Men här tar man den på största allvar. Så efter att man avslutat barrundan och sista drinken är urdrucken, så ger alla bilförare noga akt på halkvarningen och kör sedan i ett lugnt tempo hem.

__________________________________________________

Vädret just nu: Viss molnighet och 20 grader.

Ett julminne

Idag blåser det och är ett allmänt trist väder, vilket naturligtvis är otur för alla karnevalsfirare. Karnevalen håller på mellan den 29:e januari och den 20:e februari. Den räknas som en av de främsta i världen, inte långt efter dess motsvarighet i Rio. Vi tänker åka till Las Palmas den 5:e eller den 13:e, vem vet det blir kanske både och.

När grabbarna var och hälsade på i julas åt vi ute ganska ofta. Den här gången valde vi ställen som Birgitta och jag inte varit på tidigare. Resultatet blev väldigt blandat. Så gick vi till exempel till en japansk restaurang som hette Sakura III. Den hade vi blivit rekommenderade, och förväntansfullt trädde vi in i deras lokaler i Playa del Inglés. Det var ganska gott om folk. Vi valde ett bås för oss själva. Efter att skorna tagits av och placerats i ett utrymme strax vid ingången, kröp vi in och satte oss i golvhöjd, med stjärten på en sittdyna och benen med fötterna i strumplästen i en försänkning i golvet. Skjutdörrar med rispapper skänkte de som önskade, skydd mot insyn.

Vi beställde kalvkött, grillad kyckling med nötter, anka med ingefära, anka i öl och naturligtvis sukiyaki. Vissa rätter var bättre än andra, men vårt gemensamma omdöme blev ett godkänt, men inte mycket mer. Det japanska ölet, Kirin Ichiban var förvisso ljust, men samtidigt så lätt att vi samstämmigt valde att kalla det blaskigt.

På tal om öl. Grabbar i den åldern har naturligtvis sitt favoritöl. Själv är jag ingen öl-kännare varför jag föreslog att de tillsammans med Birgitta skulle delta i en blindtest-tävling. Fem sorter inhandlades. Var och ens favorit plus ett som var ägnat att förvilla. Det sista hade inte behövts. Efter första provglaset var de flesta helt säkra. Sedan avtog övertygelsen i takt med att fler sorter avsmakades. Resultatet blev beklämmande, där tidigare favoriter nedgraderats till odrickbara medan andra som tidigare ratats blev prisade. Jag minns inte riktigt, men jag undrar om inte Birgitta vann med två rätt.

___________________________________________________

Vädret just nu: Duggregn och 20 grader.

Pekfingervals

Det har onekligen hänt en del sedan mitt förra inlägg. Men det inträffade har inte varit trevligt och är samtidigt orsaken till att jag inte vare sig kunnat eller haft lust att skriva. Jag har sannolikt, fler röntgen och prover ska tas innan det är bekräftat, råkat ut för en osedvanligt kraftig inflammation i vänstra axelns led. Efter ett antal akutbesök, vanlig- och specialistvård, misstänkt felbehandling samt ett icke ringa antal sprutor sitter jag nu med ena armen i mitella och förlitar mig på pekfingervalsen. Enligt kvalificerade bedömningar torde jag vara återställd inom några månader.

Det stundar snart karneval. Då ska jag vara på plats, med ett förhoppningsvis fylligt reportage. Tills dess ska jag försöka få ordning på alla anteckningar om vad vi gjorde under julhelgen och det utlovade Lucia-firandet.

Vi har fortfarande vinter, med kyliga morgnar och kvällar. Men affärernas rea-skyltning med nedsatta priser på pälsar, mössor och stövlar, skvallrar om att bättre tider är på väg. Beställningar på böcker från Sverige forsätter. Med tanke på klimatskillnaden förstår jag varför det gick lättare att sälja ”Finsk bastu” från 1946, till en svensk boende i Sverige.

____________________________________________________

Vädret just nu: Stjärnklart och 16 grader.

Ett hotell i Amadores

Tiden har som vanligt gått alldeles för fort. Trots att våra söner kom redan den 16:e december och stannade till i fredags, hann vi inte med allt vi planerat. Inte heller räckte tiden till för det utlovade inlägget om Lucia-firandet, men det kommer vad det lider. Jag ska försöka beta av de olika händelserna, sedan senast, undan för undan. Eftersom vi har utomordentligt goda kontakter inom hotellbranschen tänkte jag börja med att visa hur fint grabbarna bodde under sin vistelse hos oss på Gran Canaria.

Vi hade hyrt en lägenhet avsedd för sex personer. Två sovrum, två badrum och ett vardagsrum med kabel-tv (2 st), internet, kassaskåp osv. Därtill ett fullutrustat kök. Tvättmaskin och torktumlare saknades inte heller. Via två utgångar nådde man altanen som förutom solstolar också rymde en väl tilltagen jacuzzi. Utsikten, långt ovanför Amadores strand, över Atlanten är hänförande. Anläggningen hade en rejäl pool och ett bra gym, som särskilt uppskattades.

Vi är inne på ett nytt år, julen känns redan avlägsen, men jag kan inte avhålla mig från att skicka med en bild på sannolikt den fulaste julgranen på ön. Fotot togs den 27 december.

_________________________________________________

Vädret just nu: Några enstaka moln och 23 grader.