Folkmusik

Idag åkte vi till Las Palmas. Vid ett tidigare tillfälle berättade jag om hotell Santa Catalina, så nu hittar ni dit. Bakom detta och framför Museo Nestor ligger restaurangen Bodegon del Pueblo Canario, som var målet för dagen. På deras uteservering hålls nämligen varje torsdag kväll och söndag förmiddag konserter av olika folklore grupper. Underhållningen är gratis, vilket förvisso inte mat och dryck är på restaurangen, men sammantaget är allt väl värt sitt pris.

Strax innan ledaren för spelmännen annonserade sista låten, beställde vi något att äta. Vi delade på en halvportion av de båda rätterna Croquetitos caseras (två sorters kroketter på fisk och blodkorv) och Calamares (friterad bläckfisk). Med två öl och var sitt nygräddat bröd blev det 20 € jämt.

En utflykt som rekommenderas varmt. Vi tänker göra om det senast till vintern och då på kvällen. Jag kanske bör tillägga att män bör vara beredda på att bli uppbjudna av de kvinnliga dansarna. Med omtanke om den tilltänkta danspartnerns fötter, tackade jag emellertid vänligt men bestämt nej!

__________________________________________________

Vädret just nu: Molnfritt och 26 grader.

Ur dagspressen

Allt har gått sin gilla gång men igår hände något som fick öns tidning, La Provincia att skriva en artikel. I dagens nummer kunde vi läsa att ett gigantiskt fartyg dagen innan hade lagt till vid Arinagas hamn. Det var en oljetanker, vid namn Nordic Fighter, som var 269 meter lång och hade 26 besättningsmän. Orsaken till besöket var att fartyget fått ett allvarligt fel på ankringssystemet och gått till Gran Canaria för service.


Något annat stort, om än inte i bokstavlig mening, är det också varje gång vi får en bokleverans från de svenska förlagen. Idag var det en sådan dag. Bland alla de böcker som förhoppningsvis ska köpas och läsas av våra kunder, var två till mig. Som vanligt bläddrar jag i de nya böckerna, för att stilla den värsta nyfikenheten innan jag kan börja läsa på riktigt. Den första handlar om en svensk som säger sig ha lidit av Anglomani i fyrtio år. Själv har jag varit en del i England och likt författaren fascineras jag av detta land, som jag mycket väl skulle vilja kalla mitt andra hemland.

Den andra boken handlar om Spanien och jag hinner snappa upp under den hastiga genomläsningen att den första charterresan till Kanarieöarna gick till Tenerife och året var 1956. Ett antal trivsamma lästimmar ligger framför mig.

__________________________________________________

Vädret just nu: Molnfritt och 24 grader.

1. Johan Hakelius: Döda vita män
2. Thomas Gustafsson: Spanien. En färd genom historien.

En förmiddags-kopp

Idag åkte jag till Arinaga för att hälsa på Nelson. Under några timmar pratade vi bl a om konst och konstnärer från Kanarieöarna. När jag kom in i hans ateljé såg jag ett flertal påbörjade dukar. Såväl uppspända på väggarna, ståendes på staffli som fasthäftade på golvet. En del lade han sista handen vid, inför en kommande utställning i Sverige.

Sedan slog vi oss ner i köket med var sin kopp koffein. Jag uttrycker mig så för Nelson drack mate medan jag fick kaffe. Mate är en te-liknande dryck, dock med något lägre koffeinhalt än kaffe, som kommer från Latinamerika. Jag har smakat det, men tillvänjningsprocessen lär nog för min del bli tämligen lång. Nelson är desto mera förtjust och det dröjde inte länge förrän han i lyriska ordalag berättade det mesta om denna ädla dryck. Jag tyckte det var intressant och tänkte nu återge en del. Om inte minnet sviker mig var det så här:

Det var indianerna, Guarani, från Paraguay som först upptäckte att man kunde använda bladen från trädet Yerba Mate, till en välsmakande och till och med läkande och allmänt uppiggande dryck. Bruket spred sig sedan till de angränsande länderna och idag är det, förutom i Paraguay, mycket utbrett i Brasilien och Chile och i synnerhet i Argentina. Även här på Gran Canaria kan man köpa det i snart sagt vilken livsmedelsaffär som helst.

I Paraguay kallas det också för tereré och är omåttligt populärt. Och likt mycket som folket uppskattar här i världen har myndigheterna under årens lopp försökt förbjuda både handel och konsumtion. Så när spanjorerna erövrade Chile krävde spanska kyrkan att drickandet skulle upphöra. Under vilken förevändning minns jag inte men troligen var den lika nobel som den som låg till grund för det svenska kaffeförbudet från 1756. Då ansåg man sig tvingad till beslutet ”av öm kärlek till riket och dess invånare”.

Mate kan drickas såväl kallt som varmt och med eller utan sötningsmedel. Men det måste drickas ur en riktig kalebass. De söndersmulade bladen läggs i kärlet varefter vatten hälls på. Sedan dricker man med en bombilla. Det är ett sugrör som samtidigt fungerar som en sil.

Det finns oändligt många modeller av en kalebass och Nelson visade mig sin samling och förklarade vilka kännetecken som avspeglade från vilket land eller område kalebassen kom ifrån, om den var avsedd att gå laget runt eller var någons högst privata ”mugg”.

_________________________________________________

Vädret just nu: uppsprickande molntäcke och 27 grader

Strövtåg

Idag åkte vi till Las Palmas. Det var en ledig dag för oss och vi ville insupa lite stadsluft. Vi hade inte kommit långt på Calle Mayor de Triana förrän Birgitta försvann in i en affär vid namn Sabina. Det var enligt henne en mycket bra och välsorterad parfymaffär. Efter en tid, som säkert var kortare än vad jag upplevde det som, fortsatte vi vår vandring. Vi gick tämligen planlöst och kikade in i alla slags affärer.


Efter en stund kom vi till Parque Doramas. Mitt i grönskan ligger ett gammalt anrikt hotell som heter Santa Catalina. Där slog vi oss ner och avnjöt lite förfriskningar på verandan som vetter mot trädgården. Hotellet slog upp sina portar redan 1890. Otaliga är de celebriteter som varit gäster och bland alla kungligheter, regeringschefer, affärsmän och världsartister återfinns bl a Winston Churchill. Hotellet är närmast en institution på ön och nämns i alla resehandböcker över Gran Canaria, varför jag hänvisar dit för mer information. Vi hade en trevlig stund och det är väl värt ett besök för de som uppskattar en välbevarad arkitektur och en atmosfär som ”sitter i väggarna” sedan förra seklet.

Vi vek sedan av och gick längs Paseo de Thomas Morales, på väg tillbaka. Mitt emot universitetet ligger en av stadens tre välsorterade boklådor. De andra två hittar man på Calle Cana och inne i El Corte Inglés.

Många små affärer med det mest skiftande utbud såg vi längs General Bravo Pérez Galdos. En nyöppnad restaurang tilldrog sig vårt intresse, liksom en delikatessaffär som vi var inne i, men lämnade tomhänta. Barer och matställen av alla de slag passerade vi och spännvidden var från en enkel tapas för 0,40 € till en förrätt med 50 gram Beluga till ett pris av 106 €.

____________________________________________________

Vädret just nu: Lite molnigt och 25 grader.

Vardagen

Sedan jag skrev senast har det inte hänt mycket. En högst ordinär vecka har förflutit, med arbete, att handla osv. Med andra ord allt sådant som ser likadant ut var man än bor och där den ena dagen knappt går att skilja från den andra. Men, vid närmare eftertanke finns det dock små saker som kan vara värda några rader.

Framför allt har ju vädret en kolossal påverkan på hur man upplever vardagsbestyren. Allt är så mycket lättare när man slipper tänka på lämplig klädsel. Det är ju bara att ge sig av, det man har på sig inne passar ju lika bra ute.

I veckan gick jag till min frisör i Arguineguin; Felipe. Till honom har jag gått alltsedan vi flyttade hit. Här trivs jag. Vi hälsar när jag kommer och vi säger på återseende när jag går. Därutöver sägs ingenting. Han är lika fåordig mot alla kunder och det råder ett lugn i salongen som tilltalar mig (och tydligen många andra också för det är ofta en lång kö). I tre kvart lägger han ner hela sin själ i arbetet med att få hårstråna att ligga rätt. Det kostar 10 € plus 1 € i dricks.

Solen går ganska hårt åt vårt hår. Jag, som var mörkblond blir grå och Birgitta som i Sverige var mycket mörk blir rödhårig. För att råda bot på detta färgar hon det med jämna mellanrum. Hittills har hon inte blivit riktigt nöjd med valet av färgnyans eller dess beständighet, varför ett otal salonger fått förtroendet att försöka. Det är en väldig tur att ön har så osedvanligt många frisörer.

I onsdags hände något mycket ovanligt – det regnade! Under en knapp timme föll så mycket nederbörd att det på trätrallen, blev en skarp skiljelinje mellan torrt och vått längs med den cirkel som bildades till följd av solparasollens skydd.

Jag tvättade också bilen på en bensinstation. Det är mycket vanligt med bås där man med högtryck spolar bilen ren från damm. Först med tvättmedel, därefter med bara vatten. Snabbt och enkelt. 2 € totalt. Noteras bör att det är förbjudet att använda egen hink och svamp.

Andra bagateller som vittnar om att vi är här och inte där, är att vi inte får glömma att köpa vatten och att hålstandarden i färdigperforerade pappersark har två, inte 4 hål.


Tisdagen den 8 september är en viktig dag för alla som vill tillbe jungfru Maria. I Teror anordnas en religiös högtid och i procession runt stadens gator förevisas Nuestra Senora del Piño. Vi bevistade inte evenemanget denna gång, så bilden är från i ifjol.

Många läsare har glädjande nog hört av sig och efterfrågat möjligheten till kommentarer. Lyhörd som jag är, har detta från och med idag blivit möjligt.

__________________________________________________

Vädret just nu: Spridda moln och 30 grader.

Pozo Izquierdo

Vi hade riktigt varmt idag mitt på dagen, ungefär 33 grader. Vi behövde svalka oss, men kände inte riktigt för att ligga på playan och bada så vi begav oss istället till Pozo Izquierdo. Där blåser det ju alltid. Platsen är ett eldorado för windsurfare och har också stått som värd för världsmästerskap.

Att komma dit är inte särskilt svårt då det finns tydliga skyltar, från både norr och söder. Det ligger framför Vecindario, från havet räknat. Men vägen dit är inte precis naturskön. En smal asfalterad väg leder genom bananodlingar. Stora arealer ligger öde och endast inhägnader, där ibland bara rester av vindskydd fladdrar från stålskeletten, vittnar om en epok då fruktodlingarna hade en än större betydelse för ön. Men det är värt att ta sig hit. Det är förvisso kargt och vindpinat. Salt och fukt har gått hårt åt husen som ligger längs strandkanten. Det finns inget tillrättalagt publikfrieri. Men tycker man om det okonstlade, då är det inte svårt att uppskatta ortens ”saltstänkta” charm.

Det finns en vik som ger lä och många platser att bada på. Men stranden är, för att låna ett uttryck från charterbolagens förföriska resekataloger, något ”grovkornig”.



Väljer ni att titta förbi, så gå gärna in på Bar Pozo. Det är ett mycket enkelt ställe, men maten är vällagad, vänlig personal och en meny med mycket humana priser. Som skylten anger, är inriktningen fisk och skaldjur.









__________________________________________________

Vädret just nu: Molnfritt och 25 grader varmt.

Tjurfäktning

Nu har snart alla semesterfirare åkt hem. Sommarsäsongen är över och turistnäringen får vänta fram till slutet av oktober, när vädret börjar bli lite ostadigare och vattnet kallare, på att alla skandinaver reser hit. Vi har inte gjort så mycket mer än njutit av högsommarväder och på vardagarna tillika glesa badstränder. Därför hade jag tänkt att ge ännu ett axplock från vår brevskörd med våra söner.

I början på maj i år tog vi nämligen en semestertripp till Madrid. Vi upplevde mycket trevligt och intressant under den dryga vecka vi var där. Vi planerar att göra om det nästa vår, för att se mer. Bland mycket annat skrev jag följande:

// Dagens hödpunkt skulle dock bli tjurfäktning. Arenan var ganska centralt belägen. En byggnad från 1931 och som rymmer 25 000 personer. Helt rund och med tydliga drag från Colosseum i Rom.

Bara att köpa biljetter var en händelse i sig. Det fanns många att välja emellan. Inte endast ifall man skulle sitta nere på parkett eller högst upp. Därtill kom om man föredrog vänstra eller högra halvan. Allt var specificerat i ett stort antal ”tårtbitar” och avslutningsvis gällde det också att ta ställning till huruvida man skulle sitta i solen, halvskugga eller helskugga. Priserna varierade mellan 100 till drygt 1000 svenska kronor. Alla, förutom ett fåtal för kung och övriga notabiliteter, sittplatser var av sten. För att skona rumporna hyrde man ut kuddar gjorda av läder. De verkliga habituerna hade naturligtvis sina egna sittunderlägg, vilka till och från arenan bars i eleganta för ändamålet gjorda väskor.


Prick klockan halv sju på kvällen började spelen. De som inte kom i tid fick stanna utanför tills första paus. Vi hade turen att få jättefina platser. Arenan var inte riktigt fylld men stämningen var det sannerligen inget fel på. Ett veritabelt festspel väntade. Åskådarna utgjordes av ett tvärsnitt av den spanska befolkningen. Ung och gammal, rik som fattig.

Till vänster om mig satt två kvinnor i 30-års åldern och till höger om Birgitta en man, kanske runt 60, som skulle låta tala om sig, i allt högre tonläge ju längre spelen varade. Egen kudde hade han, men även utan denna synliga attribut, märktes det att han var mycket flitig besökare. Mellan fötterna hade han en vattenflaska på 1½ liter. Döm därför om vår förvåning när han köpte en liten flaska vatten, av en av de käcka pojkar och flickor som med bricka på magen, sprang mellan raderna och sålde snacks och drycker. Och detta före spelen och innan han ens öppnat den stora flaskan. Nåja, han var ju något korpulent och i värmen är det ju viktigt att tillse att vätskebalansen är i ordning.

Orkestern börjar spela och i samma stund träder en karl in med ett plakat som anger tjurens namn, ålder, stamtavla och vikt. Han går till mitten av arenan, cirkulerar så att alla ska se. Sedan går han tillbaka samma väg som han kom. Tjurarna visar sig väga mellan 580 och 630 kilo. Vi ska få se 4 matadorer och sju tjurar.

Första tjuren springer in. Spänstig och full av liv, om än något förvirrad. Matadorens hjälpredor hoppar fram från sina gömställen, där de i skydd av träplank brukar stå när tjuren börjar bli lite för närgången. Vilt viftande med sina skynken frustar tjuren mellan dem. Allt går, tror vi, som planerat. Sedan kommer picadorerna. Hästarna är madrasserade och killen i sadeln sticker en lans i tjurens nackmuskler. Spridda applåder tyder på att var och en, så långt gjort sitt jobb. Banderilleros kommer sedan in på lätta fötter och springer med dödsförakt rakt mot tjuren och sticker sina korta och färglada spjut i dess kropp. Mer applåder.

Nu, nu kommer matadoren! Ett sus går genom publikhavet. Han går lika högdraget in på arenan som vore han tagen ur Disney. Stolt visar han det röda skynket och värjan han har till sin hjälp. Efter ett par inledande olé börjar allt gå riktigt snett. Mannen med vattenflaskorna har vid det här laget druckit ett par rejäla klunkar av den stora flaskan. Med ljudlig stämma har han också hunnit ge de utövande några välbehövliga råd.

Matadoren missbedömer tydligen avståndet till tjuren, varför han i sista stund tvingas hoppa åt sidan och på ett icke matadorliknande sätt springa från platsen. Ett helvetiskt vrål från publiken vittnar om domen av detta tillvägagångssätt. Mannen med flaskorna utgjuter sin besvikelse och tar ytterligare några kaftiga klunkar. Den lilla flaskan är fortfarande oöppnad.
Matadoren återvänder. Nya piruetter, men resultatet blir om möjligt ännu värre. Vid nästa flykt hinner tjuren upp honom, får tag i något stycke tyg och svingar upp honom i luften. Publikens första reaktion blir ett sssscccchhhhåååhhhh, med betydelsen ”hur ska det här sluta?” När matadoren landar, till synes levande och därefter springer för allt vad tygen håller till räddningen bakom planket med tjuren hack i häl, vet publikreaktionen inga gränser. Mina bänkgrannar till vänster pekar finger, slår sig på knäna och torkar sedan tårarna ur ögonen efter allt skrattande. Mannen till höger är eldröd i ansiktet och levererar en harang som även får luttrade besökare att vända sig om.

Matadoren ger sig emellertid inte. Men det borde han ha gjort, för det blir bara värre. Tjuren, svårt sargad och märkbart utmattad står still och andas tungt. Matadoren, troligen stärkt i uppfattningen om att tjuren nu är ofarlig bereder sig för att dela ut det dödande värjsticket. Teatraliskt går han framåt med pyttesmå steg, höjer värjan och siktar på den del av nacken där värjspetsen ska placeras. Han lägger all sin kraft bakom stöten – och missar. En kort sekund står han så framför tjuren, obeväpnad, för värjan ligger på marken. Därefter upprepas farsen. Tjuren blev, med all rätt kan tyckas, förbannad och jagar honom ut ur arenan, så det sista vi ser av matadoren är när han springer för livet och slutligen kastar sig framstupa över staketet. Matadoren var inte helt magerlagd så för en stund hänger han kvar med den av vitt tyg pantalong klädda baken till beskådan för alla, innan han slutligen drösar ner på andra sidan.

Några kraftiga trumpetstötar markerar att kampen avbryts. Men musikern får fylla lungorna mer än en gång för att överrösta publikens bu-rop, skratt, visslingar, troligen hotelser och besvärjelser också, men det förstår vi ju inte. På vår första tjurfäktning får vi bevittna att tjuren vann!



Nu hände något fascinerande. Tjuren står fortfarande kvar på arenan. Och personalen ska locka honom därifrån. Av naturliga skäl är han något ovillig att följa de instruktioner som utdelas med skrik och schasande. Då kommer 7 stora tjurar in, flera av dem med en stor bjällra runt halsen. En domptör leder dem och likt vallhundar beblandrar de sig med tjuren för att förmå honom att i flock lämna arenan. Det tar säkert tio minuter, men till slut springer de alla ut och den tappre tjuren får enorma, helt välförtjänta applåder!

Nästa matador var den förstes direkta motsats. Allt gick enligt boken och förtjusningen hos publiken denna gång var lika intensiv som förbittringen inför den förra. Underbart, längre ifrån det svenska ordet ”lagom” kan man inte komma. Matadoren gick ärevarv. Folk stod upp och alla hade en vit näsduk i handen som de viftade med upp och ner, medan de ljudligt prisade prestationen.

Du undrar kanske vad som hände med flaskmannen. Med en klockren timing var den stora flaskan slut samtidigt med föreställningen. Vi misstänkte på starka grunder att innehållet skiljde sig åt i de bägge flaskorna för han blev mer utagerande allt eftersom. Han utgjorde en viktig del av en minnesvärd kväll, och tjurfäktning kan vi mycket väl tänka oss se fler gånger.//

____________________________________________________

Vädret just nu: Skyar och 27 grader.