onsdag 31 mars 2010

Utan bogserlina

Idag tillät vi oss lite längre morgonvila än vanligt, eftersom vår elev hade ringt kvällen innan och meddelat förhinder att komma. Frukost på sängen som brukligt och därefter satte jag mig i solen och läste vidare på Elfriede Jelinek´s läsvärda roman Pianolärarinnan. Under tiden hade Birgitta gått för att färga håret, på en salong alldeles i närheten. När solen försvann från framsidan vattnade jag träd och blommor och kom att tänka på förra inlägget, närmare bestämt händelsen med bärgningsbilen. Då slog det mig att för en svensk kan det kanske te sig dramatiskt att tillkalla bärgningsbil, men saken är den att på Gran Canaria är det inte tillåtet att bogsera. En annan sak som skiljer sig från Sverige är kravet att bära en gul-flouroserande väst så fort man lämnar bilen, efter att ha stannat vid vägrenen eller på annat otillbörligt ställe, till följd av t ex motorhaveri eller punktering. En varningstriangel ska också upp, men vad gäller åtlydnaden av den regeln är det lite si och så. Men, västen tar alla på sig, oavsett om föraren bär brynja eller tredelad kostym.

__________________________________________________

Vädret just nu: Stjärnklart och 18 grader

fredag 26 mars 2010

Lite smått och gott

Det har gått nästan två veckor sedan förra inlägget. Vart tar tiden vägen? Slutade precis med att registrera ett antal nya boktitlar på hemsidan och har nu en dryg timme på mig innan några vänner kommer för att äta en bit mat vid åtta tiden. Den ska jag utnyttja till att skriva ner några händelser.

Redigering av hemsidan har tagit väldigt mycket tid. Undan för undan ökas ambitionsnivån, så nu har jag påbörjat arbetet med att på sidorna tillfoga foton på böckerna. Syftet är dels att förmedla känslan av att ha boken i sin hand, men kanske än viktigare, nämligen att visa skicket på de antikvariska böckerna.

Men detta är naturligtvis inte allt som hänt. Ett litet axplock från de gångna veckorna kommer här:

Som jag nämnde den 9:e har vi öppnat vår bokhandel, två dagar i veckan. Och, vi har faktiskt haft ett antal kunder. Några var vi bekanta med sedan tidigare, medan andra var nya. Kontaktnätet utvidgas hela tiden och förhoppningsvis ska det snart vara allmänt känt att Gran Canaria har en alldeles egen svensk bokhandel. En av dagarna begav vi oss till Las Palmas för en första kort presentation av vår verksamhet hos skandinaviska klubben. Vi fick ett mycket trevligt bemötande och vi ser fram emot fortsättningen. Dess motsvarighet i San Agustín har vi också besökt och även där hade vi en intressant och konstruktiv pratstund.

Jakten på lämplig lokal fortsätter. Tanken är att vi tillsammans med bokhandeln ska ha någon form av enklare servering av mat och dryck. Därför bjöd vi in ett antal vänner för provsmakning. Första gången kom tre personer som blev serverade en skaldjurstoast till förrätt. Därefter baconrullad oxfilé med klyftpotatis och några såser att välja emellan. Bl a grönpepparsås, bearnaisås, stark mexicansk och ostsås. En kladdkaka vid namn Jacobstårta avslutade det hela. Maten blev av gästerna med beröm godkänd, varför vi bestämde med en gång att göra om det och då med fler deltagare.

Så några dagar senare dök fem personer upp och vi (läs Birgitta) hade lagat för bedömning; potatis-, mimosa- och Pagrotskysallad. Rostbiff, gravad oxfilé och –lax. Tonfisk- och skagenröra. Gravlaxsås, pepparrotsgrädde och currygrädde. Öl, vin och vatten därtill. Till kaffet kunde man välja mellan chokladtårta, kokostoppar, arraksbollar, hallongrottor, ”dammsugare” (hemgjorda naturligtvis) och biskvier á la Sarah Bernard. Det hela föll så väl ut att fyra dagar senare hade vi 3 okända betalande gäster, som hittat hit efter rekommendation. Allt detta har naturligtvis givit mersmak, varför vi nu ska ha en ny sammankomst. Nu hör jag dem komma…

Klockan är nu tre på eftermidagen dagen efter. Inte ett moln, en svag vind och 26 grader i skuggan. Vädret är fantastiskt och ungefär lika varmt som i sydliga Australien, dvs mellan 23 och 30 grader mitt på dagen, allt enligt rapport från vår son. Gårdagen blev väldigt lyckad och skiljde sig en aning från de föregående. Tre av gästerna hade egna bidrag till efterrätter. Birgitta och jag kommer naturligtvis inte att klara av allt själva varför vi tacksamt tar emot den hjälp som några har visat för att vara med att driva vårt bokcafé. Det var bland annnat deras bakverk som igår granskades på motsvarande sätt som Birgittas alster. Alla tre var olika, men mycket goda, varför vi känner oss vara i trygga händer. Därtill har de både restaurang- och säljvana, så det kan inte bli bättre.

En dag hade Birgitta en hel del att uträtta, varför hon hade bilen större delen av dagen. Detta medförde att vi påföljande morgon fick sitta i framsätet på en bärgningsbil, som på flaket bakom oss transporterade vår bil till verkstaden. Vad som hänt har inte gått att få klarhet i, men det var inte värre än att några euro, ett antal timmar och ett nytt batteri fick liv i kärran igen.

I San Agustín ligger svenska skolan. Den har klasserna 1 till 9, men vad gäller högstadiet har de senaste åren varit fulla av problem. Jag känner inte till några detaljer, men lärare har slutat, barn har tagits från skolan och idag bedrivs i stort sett all undervisning på distans. En av eleverna känner vi, son till en av matdomarna, och för att hjälpa honom med lite handledning, har vi måndag, onsdag och fredag förmiddag en informators-liknande undervisning.

Som sagt, tiden går men det ska inte dröja lika länge till nästa inlägg, det lovar jag.

söndag 14 mars 2010

Vinghotell - snart på Atlantens botten?

Hade jag varit journalist på någon kvälls- eller sensationstidning hade kanske ovanstående rubrik stått att läsa. Fullt så illa är det inte, men under vinterovädret fick hotellet i Arguineguín verkligen bekänna färg. Vågorna slog in över poolområdet och på sin väg raserade de såväl skyddsvallar som strandpromenaden utanför. Det är inte mer än lite drygt 2 meter mellan den eroderade kustlinjen till den mur som omgärdar anläggningen. Murens vitkalkade puts är på många ställen bortspolad och i stället syns rostiga armeringsjärn. Längre bort mot Patalavaca har stora delar av det gamla promenadstråket försvunnit till havs och resterna ligger i en ”plockepinn”-liknade formation.

Dynerna i Maspalomas har inte heller skonats. Strax vid fyren, där det förr längs havet fanns markbeläggning av betong eller kakelplattor och sand ner till havet, återstår nu endast svårfunna rester, under de miljontals uppspolade småstenarna.

Men, nu är det dåliga vädret troligen över för den här gången. Våren är här och går man sen kväll mellan husen möts man allt oftare av doften från träkolsgrillade maträtter. Även om vintern här motsvarar den svenska sommaren när den är som bäst, ser jag fram emot vår egen canariska sommar, och gläds således likt den vanlige svensken åt de olika årstiderna.







__________________________________________________

Vädret just nu: Molnfritt och 19 grader.

tisdag 9 mars 2010

Premiär

Idag tog vi ett litet, men likväl symboliskt betydelsefullt steg mot en ”riktig” bokhandel. Hädanefter har vi för avsikt att ta emot kunder i vårt hem tisdagar och torsdagar mellan klockan 3 och 6 på kvällen. Vi har börjat leta efter lokal och i avvaktan på att vi hittar det rätta läget smygstartar vi på detta vis. Premiären kan väl knappast karaktäriseras som succé, men å andra sidan är det endast ett fåtal som nåtts av nyheten och först i förra veckan, närmare bestämt i onsdags. Förväntningarna på kundtillströmningen motsvarade utfallet och vi hoppas få välkomna premiärkunden på torsdag. Kaffe med kaka utlovas!

Det är inte alldeles enkelt att avgöra den bästa orten för lokalen. San Agustín är ju en traditionell svenskbyggd, men med färre tillfälliga turister. Puerto Rico har nog mest folk, men saknar den charm vi söker. Så valet faller nog på Arguineguin, det är i alla fall vår huvudkandidat så här långt.

Nu har vi bara påsken kvar, sen blir det glest med skandinaver. Väldigt synd för klimatet är som bäst mellan maj och oktober, men det tycks charterarrangörerna inte veta. På tal om lustresor, dvs en resa för dess egen skull finns det en förträfflig liten bok som heter Lustresa på Göta Kanal. Den är skriven och illustrerad av Gunnar Brusewitz. Där får man bland annat veta att massturismen startade 1750 i Tyskland till följd av den nyligen uppkomna och regelbundna ångbåtstrafiken på Rhen. På motsvarande sätt hävdar författaren, med hänvisning till en tysk författarkollega, att den svenska turismen såg dagens ljus den 2 augusti 1818. Pionjärerna seglade med ångbåten Amphitrite mellan Stockholm och Drottningholm. Den lilla skriften trycktes 2002 och har aldrig varit till allmän försäljning i svenska boklådor men finns i skrivandes stund att beställa från ett antal antikvariat.

___________________________________________________

Vädret just nu: Stjärnklart och 21 grader.