Fredagskväll

Redan när vi slog upp våra ögon i morse kunde vi från sovrummet,

genom springor i jalusierna och glipor bland gardinerna förnimma den efterlängtade sommarlika värmen. Mitt på dagen hade vi drygt 27 grader och nu, efter en nyligen intagen middag, sitter vi ute och njuter. Under parasoll, med vinrankornas allra tidigaste blekgröna blad utsprungna på de slingrande grenarna längs med ingången; och allt upplyst av månens klara sken.


Under väntan på en kopp kaffe tog jag denna bild och hoppas den kan förmedla den känsla av sydländsk värme som jag tror alla nordbor så väl behöver.

___________________________________________________

Vädret just nu: Inte ett moln och 22 grader.

Jardin Botánico

Igår åkte vi till Guiniguadaravinen, eller med andra ord till Jardin Botánico – Spaniens största botaniska trädgård. För de som följer min blogg vet ni vid det här laget att jag sannerligen inte är någon som gått i Linnés fotspår, men det var en stor upplevelse och mycket sevärd. För övrigt så anlades parken av en svensk, Erik Sventenius, så sent som 1952. En bit in i parken, under skuggande träd sitter han som staty och tittar över sitt verk. En annan gigant, José de Viera y Clavijo, hedras med en byst där han blickar ut över en annan del av detta internationellt erkända naturvårds- och forskningscenter.

Videon innehåller inte mindre än 85 bilder. Jag tog dem på det sätt som noviser tar del av upplevelser. Det var det spektakulära som fångade mitt intresse. Avgörande var växternas vackra färger, strukturer, former och annat iögonfallande. Men för att i någon mån tillfredsställa alla kännare, tog jag även bilder på det som för mig endast var ytterligare en växt med någon grön nyans, i hopp om att fånga en bild på några av de ytterst sällsynta växter som lär finnas här.

Jämfört med mig är Birgitta närmast att betrakta som expert. Så när jag stod fascinerad inför en knallröd blomma och finjusterade kamerans inställning, hör jag henne, svagt men helt tydligt fälla en kommentar som präglades av den ironiska konstens alla kännetecken - varför fotograferar du inte de pelargoner vi har hemma?

Något jag är bättre på är mat och dryck. Restaurangen på toppen var mycket bra. Vi åt ”dagens”. Det innebar för mig en kycklingtimbal med mango, som förrätt. Därefter friterade fiskfiléer med vitlökspotatis. Birgitta tog på motsvarande vis grillade grönsaker (paprika, squash och aubergin) och benfri fläskkotlett med friterad potatis, lök- och äppelsås.
Bröd, bordsvatten, dessert och kaffe ingick också. Det var inte bara gott utan även rikliga portioner. Prisvärt så det förslår 9.50 € !

____________________________________________________

Vädret just nu: stjärnklart och 19 grader.

"Aprilväder"

I tisdags satte sig vår äldste son på ett flyg till Australien. Två dagar senare fick jag ett mejl att resan gått bra och att första kontakten med universitetet han ska läsa vid varit positiv. Ett slag funderade vi på att åka och hälsa på, men det blir nog inte av – flygresan är avskräckande lång.

Något annat som tydligen inte heller ser ut att bli av, är vårt deltagande i karnevalsfirandet. I lördags, som ju var vårt andra inplanerade datum, hade vi nämligen en liten bjudning för några bokintresserade kvinnor i olika åldrar, allt från ungdomar till medelålders.

Vädret är för närvarande tämligen ostadigt, påminnande om svenskt aprilväder vad gäller ombytlighet. När grabbarna var här i vintras hade vi också regn och då passade vi bl a på att spela bowling. Centrat Holiday World i Maspalomas har en mycket fin anläggning. Vi hade en egenkomponerad triathlon med minigolf och biljard därtill. Kanske en idé att testa för semesterfirare när vädret är dåligt.

Under en mulen dag och efter ett shoppingtillfälle i Las Palmas gick vi in på en pizzeria, på en tvärgata till Las Canteras. Lokalerna var nyrenoverade och allt var mycket rent och fräscht. Jag har däremot glömt vad restaurangen hette, men det gör inte så mycket för kvaliteten på maten, som visserligen inte var dålig, motiverar inte en omväg. På vägen ut, efter att vi betalat, tog jag ett kort på kocken och det var ju tur att han inte hade två fingrar i halsen.

____________________________________________________

Vädret just nu: Lite molnigt och 18 grader.

Ett bergsäventyr

I fredags fick vi ställa in karnevalsfirandet på grund av ett, från eftermiddagen tilltagande, migränanfall för Birgitta. Gårdagen tillbringade vi också hemma, med en hel del redigeringsarbete med bokhandelns hemsida. Bland annat registrerade jag in nyinkomna böcker och då fick jag en idé.

För någon vecka sedan beställde en kund boken Vandra på Kanarieöarna. Den innehåller beskrivning av 50 olika vandringsturer, varav 12 på Gran Canaria. - Det ska vi testa, föreslog jag Birgitta. Förslaget togs emot med lika delar förvåning som måttlig entusiasm. Vi är nämligen inga friluftstyper och allra minst jag. Visst uppskattar vi naturen, både land och hav, men att frusta och stånka i timtal har aldrig känts lockande. Sedan har vi inte mycket till övers för matsäckar och termosar. Troligen är det traumatiska minnen från grundskolans klassresor som gör sig påminda. I synnerhet vintertid, där svettiga ostfrallor från plastpåsar, åts med händer som var försedda med Lovika-vantar. Tillsammans med maten fick man inte så sällan munnen full av ludd-trådar sammanfogade av snö och små isbitar. Till detta skulle man sedan dricka ljummen choklad med äcklig hinna på. Allt var vått och lukten kväljande sur. Redan som barn föredrog jag mysiga restauranger och trevliga kaféer. Nåväl, många år har gått och det är inte för sent att tänka om. Sagt och gjort. Idag har vi således varit på tur, som de vandringstokiga norrmännen säger.

Förutom kameran och boken, hade vi i packningen några bananer, knäckemackor och naturligtvis vatten. Bilfärden mot Mogán gick i bästa tänkbara väder. Våren har kommit på allvar med en klarblå himmel och 25 grader. Väl framme parkerade vi bilen och konsulterade boken – var vi rätt? Där stod: ”…och ta vägen nedåt vänster, rakt framför en vägg på höger sida där det står Bienvenido Mogán. Här står en murad varde med fyra keramiska bitar som utgör en ´karta´ Mogan/La Fortaleza/ Degollado/Veneguera markerade."

Boken är förhållandevis ny, tryckt 2005, men tiden förändrar ju det mesta så av välkomsthälsningen på väggen fanns inte många spår och varden hade ersatts med en trätavla, dock utan vare sig kakelbitar eller annan information. Men vi hade kommit till vandringens utgångspunkt och äventyret kunde börja. Vi hade 350 höjdmeter och 2½ - 3 timmars beräknad vandring framför oss.

Efter ett hundratal meter passerar vi, via en ytterst provisorisk spång, en rännil. Därefter går det svagt uppåt. Vi hinner inte gå mer än knappa tio minuter innan Birgitta vill vila och äta något. Så där sitter vi på var sin sten och knaprar på ett knäckebröd med ost på. Det är tyst och vackert. Bergssidorna är gröna som vore vi på Irland. Vi fortsätter, men det dröjer inte länge förrän, denna gång på mitt förslag, vi letar efter en ny viloplats. Mer vatten och ännu en macka, nu med salami på. Vi har kommit lite längre upp på berget så utsikten blir än mera storslagen. Vi solar och pratar. Jag tar några kort, sedan beslutar vi att vända tillbaka. Inte heller den här gången får vi den rätta ”kicken”.

Väl nere i samhället satte vi oss på Casa Enrique för att dricka en öl. En välbehövlig och efterlängtad belöning efter vår visserligen korta men intensiva strapats. Därefter gick vi efter bilen, för att köra till slutdestinationen Veneguera. Det var onekligen bekvämare med sköna säten och aircondition. Utsikten utanför fönsterna var ju densamma, sa vi oss. Veneguera är en mysig liten ort, och för de som gillar vandring måste det vara en synnerligen trevlig tur.

På hemvägen stannade vi till på restaurang Acaymo, för att äta lunch. Ägarna är för övrigt de samma som driver Los Canarios I i Arguineguin och Guantanamo i Tauro. På de båda andra har vi varit men här var det första gången.
Bord och stolar, bestick, tallrikar, glas och linneduk kändes mera rätt. På verandan satt vi sedan och njöt av väder, utsikt, tillvaron som sådan och även av den grillade kycklingen, vi beställt till det facila priset av 7,25 €.

___________________________________________________



Vädret just nu: Stjärnklart och 19 grader.

Oväder

Igår var samtliga skolor på alla Kanarieöarna stängda. Beslutet togs av myndigheterna på grund av det dåliga vädret. Som jag nämnt ett antal gånger tidigare så skiljer sig vädret åt såväl mellan öarna som inom de samma. Sett från vår horisont, på Gran Canarias sydkust, får väl åtgärden betraktas som en överloppsgärning. Visst regnade det. En och annnan blixt syntes förvisso och den efterföljande knallen hördes också tydligt, men ”ovädret” påminde om en högst ordinär svensk dag någon gång mellan maj och september.

Noterbart är också att gemene man har en väldig respekt för vått väglag. Många fasta skyltar upplyser bilförare om att körbanan blir hal vid regnväder. I synnerhet innan och efter tunnlar finns därutöver digitala anslagstavlor som varnar för regn och påbjuder en lägre hastighet än den vanligtvis tillåtna. I Sverige är vi så vana vid halka att det är onödigt att förklara faran. Men här tar man den på största allvar. Så efter att man avslutat barrundan och sista drinken är urdrucken, så ger alla bilförare noga akt på halkvarningen och kör sedan i ett lugnt tempo hem.

__________________________________________________

Vädret just nu: Viss molnighet och 20 grader.