Inte långt ifrån där vi bor finns ett litet skrädderi. Förra lördagen lämnade jag in en kavaj för att få ärmarna upplagda. Egentligen skulle vi bege oss till Las Palmas för att få ändringen gjord, men som så många gånger förr fick vi tips av någon som visste var bästa stället på nära håll fanns. Att vi inte uppmärksammat skrädderiet, under det dryga året vi bott i San Fernando, förvånar väl knappast någon när ni ser bilderna av den tämligen anonyma inrättningen. Med ryggen mot ingången tog jag bilden över parken mitt emot och tydligt syns hur palmens stam kastar sin skugga mot husfasaden.
Därefter gick vi tämligen planlöst i jakt på några skandinaviska affärer, restauranger eller barer, för att om möjligt hitta några nya kanaler för vår marknadsföring av bokhandeln. Dessvärre fann vi bara en, skandinaviska turistkyrkan i Playa del Inglés, och den var stängd. På hemvägen tog vi en sväng ner om dynerna och satte oss vid en irländsk bar där en kines serverade oss var sin iskall sejdel öl.
Nästan hemma gick Birgitta in för att handla något medan jag tog ett kort på ”vår” Spar-butik. Jag hann knappt knäppa förrän butiksförståndaren kom ut. Han är född i Holland, men driver sedan några år tillbaka, en av kedjans mest lönsamma butiker på ön. Vi pratade en stund och han berättade bl a att han vinnlade sig om att ha ett mycket bredare sortiment än sina konkurrenter och var mycket intresserad av att få tips om produkter och förbättringar. Vi ska återkomma med en lista för det är t ex ont om bra mjölsorter, mandelmassa, ansjovis, sirap och rökt skinka. För att inte tala om gott kaffe, men där är det kört för Zoégas har ingen exportförsäljning så allt vårt hopp står till våra besökares välvilja.
Under veckan fick vi ett mejl från Sverige som undrade hur vi hade det, eftersom hon hört att Gran Canaria hade ett ruskigt väder. Kära läsare, glöm inte att denna lilla ö brukar liknas vid en minikontinent. Skillnaden i klimatet mellan orterna är påtaglig. Således kan det under vintern, mellan bergen på öns mitt och fågelvägen knappt fyra mil bort ner mot havet, skilja över 20 grader. Snö och varma stränder nästan sida vid sida. San Fernando är inte Las Palmas. Innan jag publicerar mitt inlägg läser jag av temperaturen och tittar sedan upp mot himlen för att spana efter eventuella moln. Ni kan lita på uppgifterna!
Idag när vi begav oss till Las Palmas, klockan elva, hade vi 24 grader. Efter att vi uträttat vad vi åkte dit för körde vi på måfå till La Isleta. På vägen dit fick jag syn på ett hus där ägaren tycktes ta julpyntning på största allvar. Han skymtar i ett fönster, och något senare hänger han ut något kompletterande som ytterligare ska förhöja intrycket. Undrar när han anser sig färdig?
Vi stannade till för att äta lunch på ett ställe som såg trevligt ut. El Padrino, heter det. En stor restaurang med tre olika avdelningar, två inne och en ute. Vi valde den senare och med ormbunkarna hängande i taket, var det nästan som att sitta i ett växthus. Birgitta valde paella de mariscos och jag tog filete de corvina (havsgösfilé).
Birgitta var inte nöjd och kyparen såg detta och kom fram till vårt bord. Frågade naturligtvis varför och fick till svar att paellan innehöll för mycket fisk och för lite skaldjur. Dessutom saknades saffran-smaken. Min fisk var mycket god och Birgitta kompenserades med en lika dan rätt efter det kyparen försäkrat sig om att vi var nöjda med havsgösen.
En mycket bra restaurang, med professionell personal, god mat (paellan till trots), härlig stämning (nästan fullsatt, inga turister) och med vacker inramning. Med bröd och aioli och tre öl fick vi betala
26 €. Rekommenderas!
På vägen ut sträckte kyparen fram och gav Birgitta en papegoj-blomma. Efter att jag förevigat den, hållandes med det vulkaniska landskapet som bakgrund, for vi hem.
______________________________________________
Vädret just nu: Stjärnklart och 20 grader.
söndag 29 november 2009
söndag 22 november 2009
Bokpresentation
I onsdags besökte vi svenska kyrkan. Kristina A Hallström är kyrkoherde och tillika prost och hon hade bjudit in oss för att prata lite om några av alla höstens bok-nyheter. Det serverades kaffe och kakor och med början klockan sex höll Birgitta sedan ett föredrag på en knapp timme. Hon beskrev i korthet vad böckerna handlade om och något om författarna. Det avslutades med högläsning ur ett par avsnitt av Birgittas favoritdebutant detta året; Muriel Barbery med boken Igelkottens elegans.
Det var ett lyckat besök. Vi fick sålt en del, men framför allt värdesatte vi möjligheten vi gavs, att göra vår bokhandel känd. Av de 20-talet åhörarna var det förvisso endast ett fåtal som bodde på ön en längre tid. Men, även de tillfälliga semesterfirarna tycktes uppskatta informationen och lockades sannolikt till fler inköp, väl hemkomna till Sverige.
_________________________________
Vädret just nu: Molnfritt och 24 grader.
tisdag 17 november 2009
Kvällspromenad vid Meloneras
Idag vaknade vi till åskdunder och regn. Men det var inte värre än att regnet upphörde efter en halvtimme och blåsten skingrade efter hand molnen så att den väderleksmässiga ordningen var återställd på eftermiddagen.
Vi har haft bråda dagar. Imorgon ska vi presentera vår bokhandel och höstens nya böcker i Svenska kyrkan. Många och långa har diskussionerna varit om vilka böcker som ska tas med, vilka som ska ges en utförlig beskrivning och vilka som det räcker att presentera med titel eller författares namn. Svenska kyrkan, som ligger i San Agustin, är en självklar mötesplats för många och det ska bli intressant att se hur stort det litterära intresset är bland alla de svenskar som brukar tillbringa lång tid på ön.
Men, några timmars ledighet har vi självklart unnat oss. I söndags begav vi oss återigen till stranden i Meloneras. En av vägarna som leder ner dit går via en spiraltrappa som även rymmer bar och kafé. Vid samtliga bord garanteras fin utsikt. Därunder, under alla markiser döljer sig olika restauranger och Ciao-ciao har vi besökt och de serverar god pizza. I bakgrunden syns golfbanan och längst bort ligger Pasito Blanco, ett bostadsområde precis ovanför en småbåtshamn.
Vi kom till playan strax efter halv fem. Att kvällen närmar sig syns på de långa skuggorna. Men trots att solen var på sin väg nedanför horisonten var det ännu 24 grader varmt.
Innanför alla restauranger finns olika affärer och jag vill nämna en. Den heter Minimarket shopper´s rite och har ett osedvanligt stort utbud av framför allt alkoholhaltiga drycker. Bilden jag tog visar hyllerna med olika sorter av gin, rom, whisky och cognac. Jag går inom ibland och botaniserar bland flaskorna. Vad gäller priset så är det mycket skiftande. Billigt blandas med dyrt och det gäller att vara observant. Personalen tillhör inte öns charmknuttar och pris-sättningen är lite lurig. En flaska kan vara prismärkt med ett ”passa-på-pris” medan de bakomvarande har ett annat, högre. När sedan butiksbiträdena stundtals har dåligt minne och slår in fel pris blir inte alltid summan som man tänkt sig. Men det rättas naturligtvis alltid till, efter påpekan. Sortimentet är utmärkt och med anmärkningen ovan rekommenderas ett besök.
_________________________________________________
Vädret just nu: Molnigt och 19 grader.
Vi har haft bråda dagar. Imorgon ska vi presentera vår bokhandel och höstens nya böcker i Svenska kyrkan. Många och långa har diskussionerna varit om vilka böcker som ska tas med, vilka som ska ges en utförlig beskrivning och vilka som det räcker att presentera med titel eller författares namn. Svenska kyrkan, som ligger i San Agustin, är en självklar mötesplats för många och det ska bli intressant att se hur stort det litterära intresset är bland alla de svenskar som brukar tillbringa lång tid på ön.
Men, några timmars ledighet har vi självklart unnat oss. I söndags begav vi oss återigen till stranden i Meloneras. En av vägarna som leder ner dit går via en spiraltrappa som även rymmer bar och kafé. Vid samtliga bord garanteras fin utsikt. Därunder, under alla markiser döljer sig olika restauranger och Ciao-ciao har vi besökt och de serverar god pizza. I bakgrunden syns golfbanan och längst bort ligger Pasito Blanco, ett bostadsområde precis ovanför en småbåtshamn.
Vi kom till playan strax efter halv fem. Att kvällen närmar sig syns på de långa skuggorna. Men trots att solen var på sin väg nedanför horisonten var det ännu 24 grader varmt.
Innanför alla restauranger finns olika affärer och jag vill nämna en. Den heter Minimarket shopper´s rite och har ett osedvanligt stort utbud av framför allt alkoholhaltiga drycker. Bilden jag tog visar hyllerna med olika sorter av gin, rom, whisky och cognac. Jag går inom ibland och botaniserar bland flaskorna. Vad gäller priset så är det mycket skiftande. Billigt blandas med dyrt och det gäller att vara observant. Personalen tillhör inte öns charmknuttar och pris-sättningen är lite lurig. En flaska kan vara prismärkt med ett ”passa-på-pris” medan de bakomvarande har ett annat, högre. När sedan butiksbiträdena stundtals har dåligt minne och slår in fel pris blir inte alltid summan som man tänkt sig. Men det rättas naturligtvis alltid till, efter påpekan. Sortimentet är utmärkt och med anmärkningen ovan rekommenderas ett besök.
_________________________________________________
Vädret just nu: Molnigt och 19 grader.
söndag 8 november 2009
Julen 2007
I onsdags, tror jag att det var, såg vi i vår Spar-butik första tecknet på att julen snart är här. Två knappt meterhöga staplar med choklad-kartonger, i rött och dekorerade med bilder av snö, granar och tomtar, stod i en av gångarna.
Påmind om den stundande högtiden pratade vi på vägen hem om vår första jul på Gran Canaria. Vi mindes olika saker, men tillsammans fick vi fram följande.
Vi hyrde då en lägenhet om två sovrum och vardagsrum med kök. I komplexet fanns ytterligare ett 15-tal likadana bostäder och vi hade en gemensam pool, som låg bara några meter framför vår uteplats. Vi bodde i Patalavaca och Vista Marina heter anläggningen som ligger med hänförande utsikt över Atlanten och med solnedgången varje kväll framför våra ögon.
Lite längre bort bodde ett norskt par i vår ålder och vi hade pratat lite och träffats sporadiskt över en kopp kaffe och lite mat. De bodde inte på Gran Canaria en sammanhållande tid, utan pendlade lite fram och tillbaka. I början av december kom vi överens om att fira julen tillsammans. De hade två döttrar som skulle titta ner och fyra av våra grabbar skulle också hälsa på, så det skulle nog bli trevligt.
Tidigare under hösten hade Birgitta och jag träffat ett par ungdomar från Göteborg; Anna och Angelica. Det var första gången de var ifrån sina respektive familjer under julen. Vi tyckte inte att vi kunde lämna dem ensamma, varför vi föreslog att de skulle komma hem till oss. De tackade ja och så var vi två till. Några dagar senare nämnde Anna att hennes syster skulle komma ner strax innan julafton. Innan Anna försynt hann förklara bjöd vi in systern också. Ytterligare någon dag förflöt innan vi hade Anna igen i telefonen. Nu visade det sig att systern inte kom ensam utan hade en vännina med sig…OK, hon får också komma, hörde jag Birgitta säga.
Det skulle bli en annorlunda jul. Merparten av de församlade kände inte varandra. Dessutom skulle både norska och svenska mat- och dryckesvanor vara representerade på bordet. Och slutligen skulle vi sittta ute, i 20 graders värme! Vi såg fram emot något nytt. Visst är det trevligt med traditioner, men ofta är det endast ett finare ord för slentrian eller t o m leda där allt är sig likt intill minsta detalj och alla närvarande släktingar gör likadant och säger samma saker, som de gjort de senaste decennierna.
Det var julaftons morgon. Men ingen jäkt utan endast den efter-strävade mañana-mentaliteten vilade över hemmet. Några få saker skulle vi handla sedan hade vi gott om tid till att bära fram bord och stolar, duka och några andra mindre förberedelser för att skapa stämning. Vi passade på att sitta en stund i solen efter frukosten och gick så, sen förmiddag till affären. Som vanligt var jag färdig att gå lite tidigare än Birgitta och där stod jag och väntade utanför medan hon gjorde de där, för en man, obegripliga sakerna som ryms mellan att hon säger sig vara klar att gå, tills vi faktiskt kommer iväg. Jag hinner inte dra igen dörren förrän jag hör Birgitta skrika ”stäng inte”! Men, för sent. Dörren slår igen innan jag hinner reagera. Birgitta har glömt nyckeln på låsets insida och vi är utelåsta.
Jag beger mig till Ferreteria (järnhandel) Tomas, i Arguineguin, som sägs kunna fixa det mesta. Efter en kort pantomimföreställning med ett av biträdena, blir jag tillsagd att vänta lite. Efter att jag stått ca 20 minuter i gathörnet utanför affären dyker en skranglig liten lastbil upp. I framsätet sitter pappa låssmed med sin son i 10-års åldern. Jag kör före och visar vägen. Med sonen som hantlangare av olika verktyg ser de snart till att vi kommer in.
Resten av kvällen förlöpte utan incidenter och vi hade alla en rolig och minnesvärd jul. Vi åt svensk traditionell mat med bl a ägg & sill, gravad lax, ål, Janssons frestelse, köttbullar och förstås skinka. De norska specialiteterna fenalår (rökt, saltat lamm), pinnekött (kokt, saltad lammbringa) och kålrabbi (rotmos) fullbordade det hela. Till detta drack vi spanskt öl, norsk linjeakvavit, Aalborg och avslutningsvis till kaffet några glas norsk konjak.
Birgitta hade dessutom köpt en symbolisk julklapp till alla icke-gamla. De flesta fick en raggsock. Det kan nämligen bli ganska kyligt med stengolv och oeldade hem under vinterkvällarna.
Ovanpå oss bodde ett äldre par från Norge som var religiösa (Jehovas vittne) på det ortodoxa sättet, med kyrkobesök, bön och i ådagaläggande av allmän fromhet. De straffade oss med frusna blickar den efterföljande veckan med anledning av vårt sätt att fira jul. Att spela stilla natt, var ju godtagbart, men i en version med Elvis hade vi börjat beträda gränsen för det tillåtna. När sedan våra norska vänner frampå småtimmarna dansade intensiv bugg utmed poolkanten, var vi troligtvis utom all räddning i deras ögon.
Men frågan är om inte vi stod närmare det ursprungliga budskapet om att ta hand om varandra, och finna glädje i det lilla. För som en av våra söner uttryckte det: - Jag tror jag har blivit vuxen. För inte trodde jag att man kunde bli så glad för ett par strumpor som julklapp!
__________________________________________________
Vädret just nu: Stjärnklart och 23 grader.
__________________________________________________
Adressen till vår hemsida: http://www.svenskabokhandeln.eu
Påmind om den stundande högtiden pratade vi på vägen hem om vår första jul på Gran Canaria. Vi mindes olika saker, men tillsammans fick vi fram följande.
Vi hyrde då en lägenhet om två sovrum och vardagsrum med kök. I komplexet fanns ytterligare ett 15-tal likadana bostäder och vi hade en gemensam pool, som låg bara några meter framför vår uteplats. Vi bodde i Patalavaca och Vista Marina heter anläggningen som ligger med hänförande utsikt över Atlanten och med solnedgången varje kväll framför våra ögon.
Lite längre bort bodde ett norskt par i vår ålder och vi hade pratat lite och träffats sporadiskt över en kopp kaffe och lite mat. De bodde inte på Gran Canaria en sammanhållande tid, utan pendlade lite fram och tillbaka. I början av december kom vi överens om att fira julen tillsammans. De hade två döttrar som skulle titta ner och fyra av våra grabbar skulle också hälsa på, så det skulle nog bli trevligt.
Tidigare under hösten hade Birgitta och jag träffat ett par ungdomar från Göteborg; Anna och Angelica. Det var första gången de var ifrån sina respektive familjer under julen. Vi tyckte inte att vi kunde lämna dem ensamma, varför vi föreslog att de skulle komma hem till oss. De tackade ja och så var vi två till. Några dagar senare nämnde Anna att hennes syster skulle komma ner strax innan julafton. Innan Anna försynt hann förklara bjöd vi in systern också. Ytterligare någon dag förflöt innan vi hade Anna igen i telefonen. Nu visade det sig att systern inte kom ensam utan hade en vännina med sig…OK, hon får också komma, hörde jag Birgitta säga.
Det skulle bli en annorlunda jul. Merparten av de församlade kände inte varandra. Dessutom skulle både norska och svenska mat- och dryckesvanor vara representerade på bordet. Och slutligen skulle vi sittta ute, i 20 graders värme! Vi såg fram emot något nytt. Visst är det trevligt med traditioner, men ofta är det endast ett finare ord för slentrian eller t o m leda där allt är sig likt intill minsta detalj och alla närvarande släktingar gör likadant och säger samma saker, som de gjort de senaste decennierna.
Det var julaftons morgon. Men ingen jäkt utan endast den efter-strävade mañana-mentaliteten vilade över hemmet. Några få saker skulle vi handla sedan hade vi gott om tid till att bära fram bord och stolar, duka och några andra mindre förberedelser för att skapa stämning. Vi passade på att sitta en stund i solen efter frukosten och gick så, sen förmiddag till affären. Som vanligt var jag färdig att gå lite tidigare än Birgitta och där stod jag och väntade utanför medan hon gjorde de där, för en man, obegripliga sakerna som ryms mellan att hon säger sig vara klar att gå, tills vi faktiskt kommer iväg. Jag hinner inte dra igen dörren förrän jag hör Birgitta skrika ”stäng inte”! Men, för sent. Dörren slår igen innan jag hinner reagera. Birgitta har glömt nyckeln på låsets insida och vi är utelåsta.
Jag beger mig till Ferreteria (järnhandel) Tomas, i Arguineguin, som sägs kunna fixa det mesta. Efter en kort pantomimföreställning med ett av biträdena, blir jag tillsagd att vänta lite. Efter att jag stått ca 20 minuter i gathörnet utanför affären dyker en skranglig liten lastbil upp. I framsätet sitter pappa låssmed med sin son i 10-års åldern. Jag kör före och visar vägen. Med sonen som hantlangare av olika verktyg ser de snart till att vi kommer in.
Resten av kvällen förlöpte utan incidenter och vi hade alla en rolig och minnesvärd jul. Vi åt svensk traditionell mat med bl a ägg & sill, gravad lax, ål, Janssons frestelse, köttbullar och förstås skinka. De norska specialiteterna fenalår (rökt, saltat lamm), pinnekött (kokt, saltad lammbringa) och kålrabbi (rotmos) fullbordade det hela. Till detta drack vi spanskt öl, norsk linjeakvavit, Aalborg och avslutningsvis till kaffet några glas norsk konjak.
Birgitta hade dessutom köpt en symbolisk julklapp till alla icke-gamla. De flesta fick en raggsock. Det kan nämligen bli ganska kyligt med stengolv och oeldade hem under vinterkvällarna.
Ovanpå oss bodde ett äldre par från Norge som var religiösa (Jehovas vittne) på det ortodoxa sättet, med kyrkobesök, bön och i ådagaläggande av allmän fromhet. De straffade oss med frusna blickar den efterföljande veckan med anledning av vårt sätt att fira jul. Att spela stilla natt, var ju godtagbart, men i en version med Elvis hade vi börjat beträda gränsen för det tillåtna. När sedan våra norska vänner frampå småtimmarna dansade intensiv bugg utmed poolkanten, var vi troligtvis utom all räddning i deras ögon.
Men frågan är om inte vi stod närmare det ursprungliga budskapet om att ta hand om varandra, och finna glädje i det lilla. För som en av våra söner uttryckte det: - Jag tror jag har blivit vuxen. För inte trodde jag att man kunde bli så glad för ett par strumpor som julklapp!
__________________________________________________
Vädret just nu: Stjärnklart och 23 grader.
__________________________________________________
Adressen till vår hemsida: http://www.svenskabokhandeln.eu
söndag 1 november 2009
En promenad
Minns ni beställningarna från Sverige? För några dagar sedan blev det än märkligare. Då får vi ett ytterst hövligt brev från en person, som i klartext sade sig vara beredd att i princip betala vad som helst, för en av de böcker (Riddarbageriets bröd) vi nyligen sålde till vårt forna hemland. Och, han kom från Barcelona och kunde inte ett ord svenska! Man upphör aldrig att förvåna sig.
I morse var det 21.5 grader varmt. Jag var på väg till Amadores för att göra detta reportage, som något av en pendang till mitt förra inlägg. Jag ville nämligen ge min bok-kund ytterligare något alternativ till strandliv. Kulturlivet har jag berört något mera tidigare och i ett personligt meddelande berättar jag självklart mer om öns begivenheter.
Jag parkerade nära ändplatsen, strax innan rondellen på bildspelets första ruta. Några morgonpigga passerade mig på deras joggingrunda, men annars låg det mesta öde och de många parkeringsplatserna var ännu till övervägande del tomma. Amadores beach club ligger mycket vackert, inbäddat i grönska och 360 graders fri sikt för besökare som väljer att sitta längst ut mot havet.
En inbjudande plats där Birgitta och jag druckit några glas vid ett par tillfällen. Solstolar finns att hyra och såväl mat som dryck serveras vid dessa och under parasollen, om man vill skämma bort sig. I övrigt är det gott om barer och restauranger allt efter håg och fallenhet, längs med stranden.
Några bilder visar det klara havet och spiraltrappan som förbinder strandlinjen med promenadstråket är till för de som vill fiska eller dyka, två mycket populära aktiviteter i vatten som lär vara bland de allra bästa. Några stenkuber som fungerar som vågbrytare hade blivit smyckade av grafitti-målare. Den paketerade bumlingen tyckte jag var ganska trevlig. Till slut kom jag fram till Puerto Rico. Bilden visar början på staden och det finns mer att se, men jag valde att vända här.
Vägen mellan Amadores och Puerto Rico är mycket vacker och cirka 2 kilometer lång. Den passar sig lika bra tidig morgon som sen kväll, då belysningen skapar sin egen charm. Vanligast är att springa, gå eller flanera, men känner man för det är det bara att hoppa i våtdräkten och på med badmössan så kan man ju simma samma sträcka, som mannen gjorde vilken jag hann fånga på bild precis när han tog sig upp ur vattnet.
__________________________________________________
Vädret just nu: Stjärnklart och 24 grader.
I morse var det 21.5 grader varmt. Jag var på väg till Amadores för att göra detta reportage, som något av en pendang till mitt förra inlägg. Jag ville nämligen ge min bok-kund ytterligare något alternativ till strandliv. Kulturlivet har jag berört något mera tidigare och i ett personligt meddelande berättar jag självklart mer om öns begivenheter.
Jag parkerade nära ändplatsen, strax innan rondellen på bildspelets första ruta. Några morgonpigga passerade mig på deras joggingrunda, men annars låg det mesta öde och de många parkeringsplatserna var ännu till övervägande del tomma. Amadores beach club ligger mycket vackert, inbäddat i grönska och 360 graders fri sikt för besökare som väljer att sitta längst ut mot havet.
En inbjudande plats där Birgitta och jag druckit några glas vid ett par tillfällen. Solstolar finns att hyra och såväl mat som dryck serveras vid dessa och under parasollen, om man vill skämma bort sig. I övrigt är det gott om barer och restauranger allt efter håg och fallenhet, längs med stranden.
Några bilder visar det klara havet och spiraltrappan som förbinder strandlinjen med promenadstråket är till för de som vill fiska eller dyka, två mycket populära aktiviteter i vatten som lär vara bland de allra bästa. Några stenkuber som fungerar som vågbrytare hade blivit smyckade av grafitti-målare. Den paketerade bumlingen tyckte jag var ganska trevlig. Till slut kom jag fram till Puerto Rico. Bilden visar början på staden och det finns mer att se, men jag valde att vända här.
Vägen mellan Amadores och Puerto Rico är mycket vacker och cirka 2 kilometer lång. Den passar sig lika bra tidig morgon som sen kväll, då belysningen skapar sin egen charm. Vanligast är att springa, gå eller flanera, men känner man för det är det bara att hoppa i våtdräkten och på med badmössan så kan man ju simma samma sträcka, som mannen gjorde vilken jag hann fånga på bild precis när han tog sig upp ur vattnet.
__________________________________________________
Vädret just nu: Stjärnklart och 24 grader.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)