Hans Majestät på Gran canaria

Jag har just lämnat ifrån mig material till tidningsredaktionen. I nästa upplaga var det egentligen tänkt att jag skulle ha en artikel om Kung Carl XVI:s villa på Gran Canaria. Jag fick nämligen igår kväll uppslaget att skriva om Sveriges kungafamiljs semesterparadis, högst upp i Puerto Rico. Så idag ryckte jag ut med kameran och följde den noggranna beskrivningen. Till min hjälp hade jag också upphovsmannen, en norrman som tidigare i år gått förbi monarkens galler- och grindförsedda tomt. På den påstod han hängde en skylt, med svenska riksvapnet och namnen på familjemedlemmarna. Dessutom var "Svenska Kungens Villa" ett begrepp bland norrmän, förtydligade han, som ofta förlade sina promenader dit. Själv hade jag aldrig hört talas om något dylikt, men eftersom uppgiftslämnaren stod på sig och hade bekanta som varit på ön betydligt längre än jag, så var jag tvungen att ta reda på fakta. Vi hittade dit, men någon skylt hängde inte på grinden. Visserligen fann vi en krona - men inte tre. Konstigt, tyckte stigfinnaren! -Den satt här tidigare och alla norrmän vet att den svenske kungen bor här. -Men, ingen har visserligen sett honom!

Finns det någon bland läsekretsen som kan ge en förklaring. Vilken historia ligger bakom?
_______________________________________________
Vädret just nu: Stjärnklart och 27 grader.

Destination Gran Canaria

För några dagar sedan hände något både intressant och roligt. Dagens Nyheter (DN) hade en artikel om Gran Canaria och det fanns möjlighet för läsarna att ge varandra tips, på modernt chat-manér. En av dessa hade uppenbarligen hittat och läst min blogg och rekommenderade andra att göra detsamma. Dagen efter, när jag läste besöksstatistiken, på min blogg och våra hemsidor, trodde jag knappt mina ögon. Stapeln i diagrammet gick rakt upp i skyn!
 

I artikeln frågade en person ifall ön hade något annat att erbjuda än enbart sol och bad. Och det är en mycket vanlig fråga. Som nummer två kommer: när är bästa tiden att komma hit? Runt dessa frågor ska jag, med början i mitten på oktober skriva en artikelserie i tidningen The Canary News.

Rubriken kommer att bli: Gran Canaria – ön ingen reser till! Iden fick jag av alla de som ställt mig dessa frågor. För ingen, utan undantag, har angett ett annat skäl än att lämna regn, slask, snö, blåst, mörker och ibland fly födelse- eller bröllopsdagar i sitt hemland. Och så är det ju så jädra långt till Thailand!

Men, möjligen går det att ändra på det. Jag ska göra mitt bästa. Just nu, eller rättare sagt, i fem månader har invånarna på ön med världens bästa klimat, väntat på att väderleken eller andra omständigheter i de nordiska länderna ska passera det uthärdliga.

___________________________________________________
Vädret just nu; Några moln och 24 grader

I väntan på en vit ko?

När vi bestämde oss för den nya bostaden gick det visserligen fort, men vi iakttog alla försiktighetsmått och frågade om husets eventuella brister, om grannar o dyl. Allt som låter sig göras inom drygt 10 minuter. Vi upplystes om att allt var perfekt vad gällde huset, men tidigare hade grannarna matat duvor, vilket skapade en viss olägenhet. Men nu var det mycket bättre, försäkrades det. Vid inflyttningen och med senare samtal med andra grannar visade sig dock antalet duvor öka proportionellt mot tiden sedan kontraktet undertecknades. Någon sa ”det har aldrig varit värre”. Myndigheterna hade kopplats in och kraftfulla åtgärder var utlovade. Det lät ju onekligen muntert!


Första dagen gick tvättmaskinen sönder. Nycklar till ett av ytterdörrens lås saknades, liksom till brevlådan. All el var ur funktion på takterrassen. Något att förvånas över? Egentligen inte. Ordet ”perfekt” har nämligen på denna underbara ö, en tendens att vara synnerligen tänjbart. Men andra sidan av myntet är lika positivt som bristerna i förstone kan verka. Dagen efter kom en ny tvättmaskin. Lås fick jag själv välja och skicka fakturan vidare. Elinstallationen klarades av utan knot och allt kan väl snarast betraktas som perfekt, efter någon vecka eller så.

Men duvorna då? Ja, det har faktiskt inte varit så farligt. Inte mer än man får räkna med, då vi har en park strax intill. Men enligt den religion som våra indiska grannar bekänner sig till ska man tydligen under vissa bestämda datum ge duvor mat. Att ha många duvor flaxande över sitt hem, sägs innebära tur i affärer. Utfordringen ska också ske mellan klockan tolv och ett på natten, för att få full effekt. Därutöver, får enligt ritualen, inga andra människor befinna sig i närheten. Men, som rubriken antyder, det kunde vara mycket värre.

____________________________________________
Vädret just nu: Solnedgång och 25 grader.

Att flytta - på Gran Canaria

Den första september flyttade vi. Förvisso bara drygt 500 meter, men det var ändå mycket jobbigt. Avståndet var tillräckligt kort för att vi skulle förledas tro att några vändor med den egna bilen fullproppad, på ett effektivt sätt skulle lösa det huvudsakliga transportbehovet. Detta visade sig emellertid vara en felbedömning. Klokt nog hade vi beställt professionell flytthjälp för de tunga sakerna, till sista dagen, då våra krafter också var uttömda.


Med en veckas framförhållning var tiden bestämd till klockan nio på morgonen. Ingen lastbil dök upp och tiden gick. Lite efter 10 ringde vi och ställde den berättigade frågan – ”var är ni”. Inte så lite häpna blev vi när de påstod sig sakna vår beställning. Men de tyckte inte det fanns någon anledning att misströsta. De kunde komma om ca en vecka! Nu blev det ett krissamtal till en god vän, som ofta griper in när flytande spanska är av nöden. Efter påpekande om beställningen från förra veckan och nödvändigheten av att de kommer idag, eftersom den nya familjen ska flytta in dagen efter, hittar de slutligen vår ordersedel och förklarar att orsaken till dröjsmålet är att lastbilen fått punktering och står nu på verkstaden! Flyttfirman garanterar, att flyttkarlarna ska vara framme allra senast 11.30. Absolut! Prick 13.00 kommer de till slut. Två gubbar istället för de avtalade tre och med en muttrande ursäkt av den ene om att de inte hade fått någon körorder, utan befann sig i Las Palmas intet ont anande.

På grund av förseningen kolliderade inflyttningen av våra saker med bortforslandet av några bokhyllor, skrivbord och sängar som, av tidigare innehavare var sålda men ännu inte avhämtade. Så klockan fyra på eftermiddagen hade vi scener som påminde mig om spektaklet i fartygshytten i filmen Fyra fräcka fripassagerare, med bröderna Marx.

Jag och Birgitta försökte upprätta en viss ordning mellan vad som skulle in eller ut, hit eller dit. Den holländske säljaren dirigerade sina saker till köparen; en fransyska som hade hjälp av tre män: två troligen från Afrika och en med svårbedömt ursprung. ”Våra” flyttkarlar var från Spanien och Ryssland. Mångkulturellt så det förslog med andra ord. Grannfolk kom för att se vad som stod på, så nu är vi tämligen kände i grannskapet.

Men allt gick bra till slut. Vår nya bostad är en lyckträff (vi fick se den av en slump vid en kvällspromenad och slog till efter 10 minuter). Samma höga standard som den föregående, men därtill en fantastisk takterrass med utsikt över både land och hav. Och som en effekt av finanskrisen, den nya månadskostnaden blir 30 % lägre än den förra.

__________________________________________

Vädret just nu: Strålande sol och ca 29 grader

Jordbävning utanför Gran Canaria

I förra veckan inträffade en jordbävning strax utanför Gran Canarias kust. En mil ut i havet i jämnhöjd med Playa del Inglés, på stort djup. Själv var jag helt ovetandes om händelsen, men många runt om på ön kände tydliga skakningar. Mer finns att läsa i senaste numret av http://www.thecanarynews.com/ en tidning som jag nu fortsättningsvis ska skriva för på ett mer regelbundet sätt.
_____________________________________________
Vädret just nu: Sol och 28 grader.