Ett skrädderi m m

Inte långt ifrån där vi bor finns ett litet skrädderi. Förra lördagen lämnade jag in en kavaj för att få ärmarna upplagda. Egentligen skulle vi bege oss till Las Palmas för att få ändringen gjord, men som så många gånger förr fick vi tips av någon som visste var bästa stället på nära håll fanns. Att vi inte uppmärksammat skrädderiet, under det dryga året vi bott i San Fernando, förvånar väl knappast någon när ni ser bilderna av den tämligen anonyma inrättningen. Med ryggen mot ingången tog jag bilden över parken mitt emot och tydligt syns hur palmens stam kastar sin skugga mot husfasaden.

Därefter gick vi tämligen planlöst i jakt på några skandinaviska affärer, restauranger eller barer, för att om möjligt hitta några nya kanaler för vår marknadsföring av bokhandeln. Dessvärre fann vi bara en, skandinaviska turistkyrkan i Playa del Inglés, och den var stängd. På hemvägen tog vi en sväng ner om dynerna och satte oss vid en irländsk bar där en kines serverade oss var sin iskall sejdel öl.

Nästan hemma gick Birgitta in för att handla något medan jag tog ett kort på ”vår” Spar-butik. Jag hann knappt knäppa förrän butiksförståndaren kom ut. Han är född i Holland, men driver sedan några år tillbaka, en av kedjans mest lönsamma butiker på ön. Vi pratade en stund och han berättade bl a att han vinnlade sig om att ha ett mycket bredare sortiment än sina konkurrenter och var mycket intresserad av att få tips om produkter och förbättringar. Vi ska återkomma med en lista för det är t ex ont om bra mjölsorter, mandelmassa, ansjovis, sirap och rökt skinka. För att inte tala om gott kaffe, men där är det kört för Zoégas har ingen exportförsäljning så allt vårt hopp står till våra besökares välvilja.






Under veckan fick vi ett mejl från Sverige som undrade hur vi hade det, eftersom hon hört att Gran Canaria hade ett ruskigt väder. Kära läsare, glöm inte att denna lilla ö brukar liknas vid en minikontinent. Skillnaden i klimatet mellan orterna är påtaglig. Således kan det under vintern, mellan bergen på öns mitt och fågelvägen knappt fyra mil bort ner mot havet, skilja över 20 grader. Snö och varma stränder nästan sida vid sida. San Fernando är inte Las Palmas. Innan jag publicerar mitt inlägg läser jag av temperaturen och tittar sedan upp mot himlen för att spana efter eventuella moln. Ni kan lita på uppgifterna!

Idag när vi begav oss till Las Palmas, klockan elva, hade vi 24 grader. Efter att vi uträttat vad vi åkte dit för körde vi på måfå till La Isleta. På vägen dit fick jag syn på ett hus där ägaren tycktes ta julpyntning på största allvar. Han skymtar i ett fönster, och något senare hänger han ut något kompletterande som ytterligare ska förhöja intrycket. Undrar när han anser sig färdig?

Vi stannade till för att äta lunch på ett ställe som såg trevligt ut. El Padrino, heter det. En stor restaurang med tre olika avdelningar, två inne och en ute. Vi valde den senare och med ormbunkarna hängande i taket, var det nästan som att sitta i ett växthus. Birgitta valde paella de mariscos och jag tog filete de corvina (havsgösfilé).
Birgitta var inte nöjd och kyparen såg detta och kom fram till vårt bord. Frågade naturligtvis varför och fick till svar att paellan innehöll för mycket fisk och för lite skaldjur. Dessutom saknades saffran-smaken. Min fisk var mycket god och Birgitta kompenserades med en lika dan rätt efter det kyparen försäkrat sig om att vi var nöjda med havsgösen.
En mycket bra restaurang, med professionell personal, god mat (paellan till trots), härlig stämning (nästan fullsatt, inga turister) och med vacker inramning. Med bröd och aioli och tre öl fick vi betala
26 €. Rekommenderas!

På vägen ut sträckte kyparen fram och gav Birgitta en papegoj-blomma. Efter att jag förevigat den, hållandes med det vulkaniska landskapet som bakgrund, for vi hem.

______________________________________________

Vädret just nu: Stjärnklart och 20 grader.