Guayadeque - Tagoro

I fredags kväll ringde Linda och frågade om vi hade lust att äta lördagslunch på Tagoror. ”Visst, det kan ju vara trevligt”, blev svaret hon fick och vi stämde träff nere i Guayadeque-ravinen, på en stor parkeringsplats utanför en byggnad, vars fasad är i trängande behov av nytt lager röd färg.

Innan vi fortsatte upp till vår slutdestination i gemensam bil, tog vi en tur inom det museum som ryms där bakom. Lokalerna är desto finare och sträcker sig en bra bit in i berget, så man vandrar via gångar till olika grottor som visar öbefolkningens äldsta bosättningshistoria. Guayadeque är känt för sina talrika grottor och nämns i alla turistguider som en stor sevärdhet och det med all rätt. Museet bör man inte heller missa och är värt sina 2.50 € i inträde. Lagom lång rundvandring, bland talande illustrationer och pedagogiska montrar. Vad gäller regnmängden slåss Hong Kong och Bergen om förstaplatsen medan bottenstriden utkämpas mellan Gran Canaria (Las Palmas) och Fuerteventura.

Efter att bilbarnstolen var överflyttad, lille Christian var nämligen med, bar det iväg. Det är mycket lätt att hitta; kör tills vägen tar slut. Tagoror är ett mycket populärt ställe och det dröjde inte länge efter vi kommit, förrän det var fullt och närmast kaotiskt på parkerings-platsen. Restaurangen är mycket stor och de flesta borden finns inne i grottan. Vi valde att sitta ute, men under högsommaren lockar innandömet med sin svalka.




Maten var mycket god. Vi inledde med att dela på en portion kanarisk potatis med sedvanlig sås och sedan åt jag grillade lammkotletter, nästan av dilamms storlek. Medan vi njöt av lunchen passerade en stolt moder med sin minst lika stolta dotter, som hade klätt sig fin inför den stundande festen, eftersom hon tagit sin första nattvard.

Efter vi ätit tog vi en promenad längs berget och tittade på de grottbostäder som än idag bebos av ättlingar till ursprungs-befolkningen. Vissa hem var ordentligt restaurerade och saknade vare sig tv-antenn eller parabol, medan andra hade bibehållit den ursprungliga arkitekturen, i varje fall på utsidan. Tvärs över gången låg trädgårdar som nåddes via branta trappor och jag kunde inte motstå att fotografera den primitiva ”tvättstugan” eller den lilla hönsgården. Ungefär 500 meter kan man gå längs klipphyllan innan det är dags att vända om.

På vägen dit valde vi att köra via Agüimes och på hemvägen tog vi sträckan genom Ingenio. Med ytterst livlig fantasi kunde vi associera till San Francisco i Kalifornien. Huvudgatan går nämligen brant genom staden ner mot havet. Vi fortsatte under motorvägen och ner mot kusten. I playa del Burrero stannade vi, gick av, tittade på några som fiskade, och fortsatte efter någon stund vidare hem.

_________________________________________________

Vädret just nu: stjärnklart och 20 grader.