Arucas

Hela veckan har vi haft ett underbart väder. Igår var det tämligen varmt, Caliman har nämligen svept in över ön och till följd av det stack kvicksilvret iväg och nådde nästan strecket som indikerar 35 graders värme. I måndags åkte vi till Arucas för att besöka rom-bränneriet. Trots karta körde vi lite fel, men ett tips är att styra mot en hög skorsten, där företagets namn står skrivet med stora vita bokstäver. Ett annat är att ringa först, men till det återkommer vi.

Väl inne på området fick vi vänta en kort stund på en guide som skulle visa oss runt. Turen började med att vi ställde oss framför en tavla gjord av målade kakelplattor, som visade framställningsprocessen. Därefter gick vi in i källarvalven där rommen lagras. På vägen dit passerade vi en par meter lång sockerrörsodling, som visade råvaran, som till sitt utseende påminde om grön bambu. Nuförtiden importerar man sockret från Latinamerika, för den en gång så betydelsefulla kanariska odlingen anses vara för klen.

Väl inne i valv nummer ett ser vi stora tunnor, vilka rymmer 400 liter, staplade från golv till tak. Många har förutom tillverkningsdatum en eller flera signaturer på locken. Det visar sig vara prominenta gäster som skrivit autografer vid tidpunkten för deras besök. När guiden fick reda på att vi kom från Sverige, pekade han ivrigt på en tunna högt uppe till höger och sa ”Birgit Nilsson”. Så nu vet vi att den 12 maj 1975 så besökte världsstjärnan Arucas. Endast 40 dagar senare kom en annan operagigant på besök, denna gång var det hemmasonen, född i Las Palmas, tenoren Alfredo Kraus. I sina memoarer skriver Birgit Nilsson: ”Det är inte alla som vid en ålder av gott och väl sextio år presterar nio höga C:n efter varandra i Donizettis Regementets dotter. Det är vad den spanske stjärntenoren Alfredo Kraus gjorde.” Inte undra på att han fick ett konserthus uppkallat efter sig. Hela fotbollslag hade skrivit sina namn på några lock, Tom Jones på ett och naturligtvis även den spanske kungen, placerat på hedersplats.



Vi fortsatte. Guiden öppnar en dörr och berättar att man håller på att installera nya maskiner i destilleriet. Innan han slår igen dörren, får vi veta att dagsproduktionen kommer att bli 24 000 liter per timme. Rundturen är slut! Vi leds in i ett rum som kanske var modernt tidigt 50-tal, för provsmakning. Ett antal flaskor står på bardisken och bredvid dessa en stapel av pappmuggar. Innan utgången ges vi tillfälle att köpa något med oss hem, till obetydligt lägre pris än i affärerna.

Vi går mot bilen, passerar statyn över destilleriet Arehucas grundare, Alfredo Martín Reyes (1892-1967), som står mitt på gårdsplanen, avporträtterad på ett underbart sätt.

Det blev inte riktigt som vi tänkt, men ändå minnesvärt. Har ni samma otur som vi, att största delen av fabriken är stängd för besökare, så ta istället en sväng inom stans gamla delar. Och även om inte rom lockar rekommenderar jag ett besök i Arucas. Kyrkan är sevärd. Jag har aldrig sett en dystrare byggnad, men jag blir lika fascinerad varje gång. ____________________________________________________

Vädret just nu: Klarblå himmel och 26 grader.