I väntan på en vit ko?

När vi bestämde oss för den nya bostaden gick det visserligen fort, men vi iakttog alla försiktighetsmått och frågade om husets eventuella brister, om grannar o dyl. Allt som låter sig göras inom drygt 10 minuter. Vi upplystes om att allt var perfekt vad gällde huset, men tidigare hade grannarna matat duvor, vilket skapade en viss olägenhet. Men nu var det mycket bättre, försäkrades det. Vid inflyttningen och med senare samtal med andra grannar visade sig dock antalet duvor öka proportionellt mot tiden sedan kontraktet undertecknades. Någon sa ”det har aldrig varit värre”. Myndigheterna hade kopplats in och kraftfulla åtgärder var utlovade. Det lät ju onekligen muntert!


Första dagen gick tvättmaskinen sönder. Nycklar till ett av ytterdörrens lås saknades, liksom till brevlådan. All el var ur funktion på takterrassen. Något att förvånas över? Egentligen inte. Ordet ”perfekt” har nämligen på denna underbara ö, en tendens att vara synnerligen tänjbart. Men andra sidan av myntet är lika positivt som bristerna i förstone kan verka. Dagen efter kom en ny tvättmaskin. Lås fick jag själv välja och skicka fakturan vidare. Elinstallationen klarades av utan knot och allt kan väl snarast betraktas som perfekt, efter någon vecka eller så.

Men duvorna då? Ja, det har faktiskt inte varit så farligt. Inte mer än man får räkna med, då vi har en park strax intill. Men enligt den religion som våra indiska grannar bekänner sig till ska man tydligen under vissa bestämda datum ge duvor mat. Att ha många duvor flaxande över sitt hem, sägs innebära tur i affärer. Utfordringen ska också ske mellan klockan tolv och ett på natten, för att få full effekt. Därutöver, får enligt ritualen, inga andra människor befinna sig i närheten. Men, som rubriken antyder, det kunde vara mycket värre.

____________________________________________
Vädret just nu: Solnedgång och 25 grader.