Att flytta - på Gran Canaria

Den första september flyttade vi. Förvisso bara drygt 500 meter, men det var ändå mycket jobbigt. Avståndet var tillräckligt kort för att vi skulle förledas tro att några vändor med den egna bilen fullproppad, på ett effektivt sätt skulle lösa det huvudsakliga transportbehovet. Detta visade sig emellertid vara en felbedömning. Klokt nog hade vi beställt professionell flytthjälp för de tunga sakerna, till sista dagen, då våra krafter också var uttömda.


Med en veckas framförhållning var tiden bestämd till klockan nio på morgonen. Ingen lastbil dök upp och tiden gick. Lite efter 10 ringde vi och ställde den berättigade frågan – ”var är ni”. Inte så lite häpna blev vi när de påstod sig sakna vår beställning. Men de tyckte inte det fanns någon anledning att misströsta. De kunde komma om ca en vecka! Nu blev det ett krissamtal till en god vän, som ofta griper in när flytande spanska är av nöden. Efter påpekande om beställningen från förra veckan och nödvändigheten av att de kommer idag, eftersom den nya familjen ska flytta in dagen efter, hittar de slutligen vår ordersedel och förklarar att orsaken till dröjsmålet är att lastbilen fått punktering och står nu på verkstaden! Flyttfirman garanterar, att flyttkarlarna ska vara framme allra senast 11.30. Absolut! Prick 13.00 kommer de till slut. Två gubbar istället för de avtalade tre och med en muttrande ursäkt av den ene om att de inte hade fått någon körorder, utan befann sig i Las Palmas intet ont anande.

På grund av förseningen kolliderade inflyttningen av våra saker med bortforslandet av några bokhyllor, skrivbord och sängar som, av tidigare innehavare var sålda men ännu inte avhämtade. Så klockan fyra på eftermiddagen hade vi scener som påminde mig om spektaklet i fartygshytten i filmen Fyra fräcka fripassagerare, med bröderna Marx.

Jag och Birgitta försökte upprätta en viss ordning mellan vad som skulle in eller ut, hit eller dit. Den holländske säljaren dirigerade sina saker till köparen; en fransyska som hade hjälp av tre män: två troligen från Afrika och en med svårbedömt ursprung. ”Våra” flyttkarlar var från Spanien och Ryssland. Mångkulturellt så det förslog med andra ord. Grannfolk kom för att se vad som stod på, så nu är vi tämligen kände i grannskapet.

Men allt gick bra till slut. Vår nya bostad är en lyckträff (vi fick se den av en slump vid en kvällspromenad och slog till efter 10 minuter). Samma höga standard som den föregående, men därtill en fantastisk takterrass med utsikt över både land och hav. Och som en effekt av finanskrisen, den nya månadskostnaden blir 30 % lägre än den förra.

__________________________________________

Vädret just nu: Strålande sol och ca 29 grader