En tragisk händelse

Óscar är död.


Jag minns tydligt då vi först möttes. En storvuxen man gick med bestämda steg fram emot baren, sträckte fram handen till hälsning och presenterade sig. Intensiv och med gester så tydliga att de bildligt nästan överröstade hans kraftiga stämma. Några sekunder senare, efter en första öl vid bardisken fick jag också veta att han var advokat, men samtidigt drev restaurang i Mallorca.

Besöken blev flera. Ibland kom han ensam, andra gånger i sällskap med andra. En kopp kaffe, ett glas öl eller whisky, när han var själv. Middag och vin bland sina gäster, för det var alltid Óscar som betalade.

Det var också med honom jag vid några tillfällen spelade schack. Vid våra samtal kom det en dag fram att han egentligen inte var advokat, men för länge sedan hade läst en juridisk kurs på universitet och att han nu hade bestämt sig för att ta upp studierna. Han hade bara lite drygt 4 år kvar, förtydligade han parantetiskt. Restaurangen var han trött på och återvände aldrig till Mallorca, som han försäkrat mig om tidigare. Han var ju här bara på lite semester.

Óscar var omtänksam, artig och belevad, men samtidigt en rastlös människa. Han tycktes leva som om varje dag vore den sista. Fest, glädje och sorglöshet var hans måtto. Men det var sannolikt också den livsstilen som orsakade hans förtida död, vid endast 46 år. Óscar var en karaktärsfull person som lämnade avtryck efter sig och man måste känna respekt inför människor som går utanför de gängse normerna och får många i omgivningen att reflektera över tillvaron. Det är inte utan saknad vi har mist honom som vår gäst.
____________________________________________
Vädret just nu: Solsken och 27 grader.

Hans Majestät på Gran canaria

Jag har just lämnat ifrån mig material till tidningsredaktionen. I nästa upplaga var det egentligen tänkt att jag skulle ha en artikel om Kung Carl XVI:s villa på Gran Canaria. Jag fick nämligen igår kväll uppslaget att skriva om Sveriges kungafamiljs semesterparadis, högst upp i Puerto Rico. Så idag ryckte jag ut med kameran och följde den noggranna beskrivningen. Till min hjälp hade jag också upphovsmannen, en norrman som tidigare i år gått förbi monarkens galler- och grindförsedda tomt. På den påstod han hängde en skylt, med svenska riksvapnet och namnen på familjemedlemmarna. Dessutom var "Svenska Kungens Villa" ett begrepp bland norrmän, förtydligade han, som ofta förlade sina promenader dit. Själv hade jag aldrig hört talas om något dylikt, men eftersom uppgiftslämnaren stod på sig och hade bekanta som varit på ön betydligt längre än jag, så var jag tvungen att ta reda på fakta. Vi hittade dit, men någon skylt hängde inte på grinden. Visserligen fann vi en krona - men inte tre. Konstigt, tyckte stigfinnaren! -Den satt här tidigare och alla norrmän vet att den svenske kungen bor här. -Men, ingen har visserligen sett honom!

Finns det någon bland läsekretsen som kan ge en förklaring. Vilken historia ligger bakom?
_______________________________________________
Vädret just nu: Stjärnklart och 27 grader.

Destination Gran Canaria

För några dagar sedan hände något både intressant och roligt. Dagens Nyheter (DN) hade en artikel om Gran Canaria och det fanns möjlighet för läsarna att ge varandra tips, på modernt chat-manér. En av dessa hade uppenbarligen hittat och läst min blogg och rekommenderade andra att göra detsamma. Dagen efter, när jag läste besöksstatistiken, på min blogg och våra hemsidor, trodde jag knappt mina ögon. Stapeln i diagrammet gick rakt upp i skyn!
 

I artikeln frågade en person ifall ön hade något annat att erbjuda än enbart sol och bad. Och det är en mycket vanlig fråga. Som nummer två kommer: när är bästa tiden att komma hit? Runt dessa frågor ska jag, med början i mitten på oktober skriva en artikelserie i tidningen The Canary News.

Rubriken kommer att bli: Gran Canaria – ön ingen reser till! Iden fick jag av alla de som ställt mig dessa frågor. För ingen, utan undantag, har angett ett annat skäl än att lämna regn, slask, snö, blåst, mörker och ibland fly födelse- eller bröllopsdagar i sitt hemland. Och så är det ju så jädra långt till Thailand!

Men, möjligen går det att ändra på det. Jag ska göra mitt bästa. Just nu, eller rättare sagt, i fem månader har invånarna på ön med världens bästa klimat, väntat på att väderleken eller andra omständigheter i de nordiska länderna ska passera det uthärdliga.

___________________________________________________
Vädret just nu; Några moln och 24 grader

I väntan på en vit ko?

När vi bestämde oss för den nya bostaden gick det visserligen fort, men vi iakttog alla försiktighetsmått och frågade om husets eventuella brister, om grannar o dyl. Allt som låter sig göras inom drygt 10 minuter. Vi upplystes om att allt var perfekt vad gällde huset, men tidigare hade grannarna matat duvor, vilket skapade en viss olägenhet. Men nu var det mycket bättre, försäkrades det. Vid inflyttningen och med senare samtal med andra grannar visade sig dock antalet duvor öka proportionellt mot tiden sedan kontraktet undertecknades. Någon sa ”det har aldrig varit värre”. Myndigheterna hade kopplats in och kraftfulla åtgärder var utlovade. Det lät ju onekligen muntert!


Första dagen gick tvättmaskinen sönder. Nycklar till ett av ytterdörrens lås saknades, liksom till brevlådan. All el var ur funktion på takterrassen. Något att förvånas över? Egentligen inte. Ordet ”perfekt” har nämligen på denna underbara ö, en tendens att vara synnerligen tänjbart. Men andra sidan av myntet är lika positivt som bristerna i förstone kan verka. Dagen efter kom en ny tvättmaskin. Lås fick jag själv välja och skicka fakturan vidare. Elinstallationen klarades av utan knot och allt kan väl snarast betraktas som perfekt, efter någon vecka eller så.

Men duvorna då? Ja, det har faktiskt inte varit så farligt. Inte mer än man får räkna med, då vi har en park strax intill. Men enligt den religion som våra indiska grannar bekänner sig till ska man tydligen under vissa bestämda datum ge duvor mat. Att ha många duvor flaxande över sitt hem, sägs innebära tur i affärer. Utfordringen ska också ske mellan klockan tolv och ett på natten, för att få full effekt. Därutöver, får enligt ritualen, inga andra människor befinna sig i närheten. Men, som rubriken antyder, det kunde vara mycket värre.

____________________________________________
Vädret just nu: Solnedgång och 25 grader.

Att flytta - på Gran Canaria

Den första september flyttade vi. Förvisso bara drygt 500 meter, men det var ändå mycket jobbigt. Avståndet var tillräckligt kort för att vi skulle förledas tro att några vändor med den egna bilen fullproppad, på ett effektivt sätt skulle lösa det huvudsakliga transportbehovet. Detta visade sig emellertid vara en felbedömning. Klokt nog hade vi beställt professionell flytthjälp för de tunga sakerna, till sista dagen, då våra krafter också var uttömda.


Med en veckas framförhållning var tiden bestämd till klockan nio på morgonen. Ingen lastbil dök upp och tiden gick. Lite efter 10 ringde vi och ställde den berättigade frågan – ”var är ni”. Inte så lite häpna blev vi när de påstod sig sakna vår beställning. Men de tyckte inte det fanns någon anledning att misströsta. De kunde komma om ca en vecka! Nu blev det ett krissamtal till en god vän, som ofta griper in när flytande spanska är av nöden. Efter påpekande om beställningen från förra veckan och nödvändigheten av att de kommer idag, eftersom den nya familjen ska flytta in dagen efter, hittar de slutligen vår ordersedel och förklarar att orsaken till dröjsmålet är att lastbilen fått punktering och står nu på verkstaden! Flyttfirman garanterar, att flyttkarlarna ska vara framme allra senast 11.30. Absolut! Prick 13.00 kommer de till slut. Två gubbar istället för de avtalade tre och med en muttrande ursäkt av den ene om att de inte hade fått någon körorder, utan befann sig i Las Palmas intet ont anande.

På grund av förseningen kolliderade inflyttningen av våra saker med bortforslandet av några bokhyllor, skrivbord och sängar som, av tidigare innehavare var sålda men ännu inte avhämtade. Så klockan fyra på eftermiddagen hade vi scener som påminde mig om spektaklet i fartygshytten i filmen Fyra fräcka fripassagerare, med bröderna Marx.

Jag och Birgitta försökte upprätta en viss ordning mellan vad som skulle in eller ut, hit eller dit. Den holländske säljaren dirigerade sina saker till köparen; en fransyska som hade hjälp av tre män: två troligen från Afrika och en med svårbedömt ursprung. ”Våra” flyttkarlar var från Spanien och Ryssland. Mångkulturellt så det förslog med andra ord. Grannfolk kom för att se vad som stod på, så nu är vi tämligen kände i grannskapet.

Men allt gick bra till slut. Vår nya bostad är en lyckträff (vi fick se den av en slump vid en kvällspromenad och slog till efter 10 minuter). Samma höga standard som den föregående, men därtill en fantastisk takterrass med utsikt över både land och hav. Och som en effekt av finanskrisen, den nya månadskostnaden blir 30 % lägre än den förra.

__________________________________________

Vädret just nu: Strålande sol och ca 29 grader

Jordbävning utanför Gran Canaria

I förra veckan inträffade en jordbävning strax utanför Gran Canarias kust. En mil ut i havet i jämnhöjd med Playa del Inglés, på stort djup. Själv var jag helt ovetandes om händelsen, men många runt om på ön kände tydliga skakningar. Mer finns att läsa i senaste numret av http://www.thecanarynews.com/ en tidning som jag nu fortsättningsvis ska skriva för på ett mer regelbundet sätt.
_____________________________________________
Vädret just nu: Sol och 28 grader.

Nyheter från Gran Kanaria - på svenska

Vi har haft kontakt med The Canary News ett antal gånger. Det började med att de bevakade vår invigning. Sedan föjde en boklansering med efterföljande diskussioner om ett fördjupat samarbete. Så, för en tid sedan blev jag ombedd att skriva en artikel om vårt bokcafé och särskilt lite om whisky. Redaktören är övertygad om att vi har ögruppens största sortiment och väl värt en extra uppmärksamhet. Planer finns att jag mera regelbundet ska skriva för tidningen, men vi får se, mycket ska falla på plats innan dess och några luckor i kalendern måste skapas. Läs gärna tidningen i sin helhet på  www.thecanarynews.com i annat fall har ni artikeln här:  

Café L & B
En Fråga om Smak

av Lennart Thomson

Café L & B har Birgitta och jag drivit sedan sensommaren 2010. Vi hade en tydlig vision om vad vi ville uppnå med vår restaurang och menyn utformades redan borta i Sverige, innan vi flyttat till Gran Canaria, nu för drygt fyra år sedan. Tillgång till råvaror och möjligheten att inom rimlig tid tillaga rätterna efter beställning, eftersom vi bannlyser hel- eller halvfabrikat och tillika uppvärmd mat, var viktiga faktorer vid komponerandet av matsedeln. Och inte minst, att vi endast serverar sådant som vi själva tycker om att äta och dricka. Birgitta styr enväldigt över kökets matavdelning, medan mitt inflytande är påtagligt vad gäller menyns drycker och då i synnerhet urvalet av vin och whisky. Vinsortimentet är inte brett, men har ett spännande djup, från husets vin till en flaska från prestigebodegan Pingus.

Desto större urval har vi av whisky. Ett gammalt intresse för whisky har nu fått helt andra dimensioner som krögare och jag botaniserar ständigt bland destilleriernas utbud och varje ny leverans med provsmakning som följd, blir lite av en högtid. Men, whisky är så mycket mer än bara doft och smak. Historien om whiskyns väg från en illegal verksamhet till en av Storbritanniens viktigaste exportprodukter idag, är mycket spännande.

För länge sedan utspelades regelrätta bataljer mellan statens företrädare och ett närmast oändligt antal lönnbrännare och smugglare. Inte mindre än 14 000 illegala brännerier av olika storlekar kunde skatteuppbördsmännen räkna till enbart i de skotska högländerna kring sekelskiftet år 1800.

Efter 1823 blev det emellertid successivt lugnare. Då kom en lindrigare skattelagstiftning och en modig man ansökte om licens och började tillverka whisky helt lagligt. Det var grundaren till Glenlivet, George Smith. Dessförinnan hade statsmakten påfört pålagor och skatter, som vanligt frestas man att säga, som var så tunga att bära att enda utvägen blev att framställa och sälja whisky illegalt. Att George Smith ansågs uppträda så illojalt mot sina skotska bröder och gick engelsmännens ärende, tvang honom att beväpna sig och ha bodyguards de närmaste tjugo åren därefter. Men det visade sig vara rätt väg och så småningom följde resten hans exempel.

Smaken hos konsumenterna har också förändrats över tiden. Idag är rökig whisky mycket efterfrågat, men under lång tid föredrog man betydligt mildare sorter. Inom parantes kan jag nämna att jag har  världens rökigaste på mina hyllor. Jag har regelbundna whiskyprovningar, där vi bl a värderar de sorter vi provar. Det är mycket intressant att se vad en tunnas gamla innehåll kan påverka smaken, bedöma lagringstidens inverkan på kvaliteten och förundras över hur olika två whisky kan smaka, trots att det ena destilleriet inte ligger längre bort från det andra än några kilometer upp- eller nedströms på den intilliggande floden.

Jag har köpt in whisky från samtliga regioner. Men självklart har jag mina favoriter. Glenfarclas alla standardbuteljer tycker jag mycket om, och speciellt den fatstarka 105:an. Talisker, med sin peppar och salt är något visst och jag kan inte annat än kapitulera villkorslöst inför mötet med Octomore 3. En  upplevelse.

Förrådet av whisky fylls hela tiden på men utbudet är enormt och massor med utgåvor står på önskelistan. När jag skriver detta erinrar jag mig en händelse för ett tag sedan. Då kom en svensk man in och ställde sig att granska vårt utbud. Noga lät han blicken svepa längs raderna och läste på varje etikett. Efter en kort paus sa han med en blandning av triumf och besvikelse i rösten, då han inte kunde finna sin egen personliga favorit, ”du saknar en flaska!”. Om det ändå vore så väl, tänkte jag.

_____________________________________________

Vädret just nu: Sol och 28 grader.