Idag kvart i tio gick jag till vår motsvarighet till vårdcentralen. I våras fick jag någon form av infektion och har sedan dess med jämna mellanrum gjort återbesök. När man pratar med semestrande svenskar säger de, på tal om sjukdomar, nästan regelmässigt ”Ja, sjukvården är ju inte så bra här!” Det är nog avsett som en fråga men det formuleras som ett påstående. Möjligen ägde det giltighet för många, många år sedan, men idag är det snarare tvärt om eller…döm själva.
Vår centro de salud (vårdcentral) ligger i ett nybyggt komplex, ungefär 500 meter från där vi bor. Det är en stor byggnad i futuristisk stil. Det finns en akutavdelning som har öppet dygnet runt, årets alla dagar. Den vanliga vården har öppet måndagar till torsdagar kl 08.00 – 20.00. På fredagar stänger de två timmar tidigare.
Likt i Sverige blir man tilldelad en husläkare. Han undersöker, skriver ut medicin och vid behov remitterar till specialister. Till sin hjälp har han en sköterska. Hennes uppgift är att, vid andra tillfällen, följa upp tillfrisknandet och ta enklare prover, blodtryck, puls, vikt osv. Via datorn följer de sjukjournalen och var och en skriver in resultat, ordinationer och vad det nu kan vara.
Man beställer tid för läkarbesök via telefon. Vill man komma samma dag går det vanligtvis alldeles utmärkt eller längre fram om det passar en bättre. Läkaren hinner nämligen med många patienter på en dag, varför det är lätt att få tid.
Då man vid den utsatta tiden slår sig ner i väntrummer finns det två olika sätt för att hålla reda på ens tur. Ett är att följa den lista som är upphäftad vid sidan om dörren till mottagningen. Där står namn och tid. Det andra innebär att läkaren med jämna mellanrum, öppnar dörren och ropar upp 5-6 namn och sedan går man in efter varandra enligt den följden. I båda fallen uppstår emellertid ett problem: vem är vem? Det enda jag vet är ju att det är min tur t ex efter någon Juan eller Juanita. Nåväl, alla i kön diskuterar inbördes och med ord och gester faställs turordningen.
Om läkaren vill att prover ska tas, fyller han i en blankett och med den i hand går man sedan till receptionen för att beställa tid. Det tar i allmänhet någon dag innan man får någon. Första gången jag fick se minneslappen för provtagning blev jag mycket förvånad. Där stod datum och tidpunkt: 08.57! Hur rimmar denna exakthet med Spanien? Men, naturligtvis blev det inte min tur vid den utsatta tiden, utan i det här fallet tio minuter tidigare. Alla vi som hade blivit kallade stod utanför ett litet rum. Strax innanför dörren satt en kvinna med en massa papper och olika ställ för de provrör som många av oss hade med sig hemifrån. Längre in fanns fyra ”stationer”; en sköterska bakom ett litet bord, en stol till patienten och ett madrasserat underlägg till stöd för armbågen vid blodprovstagning. Där stod vi, säkert 20 personer, alla med blanketter i hand. Många av oss med små rör som vissa försökte smyga med i det längsta i papperspåsar medan andra ogenerat höll upp dem till allmän beskådan. Några med endast ett rör med ett gulaktigt innehåll medan andra hade ett flertal fyllda av laboratorieinnehåll av såväl flytande som fast form. En äldre man kom med en dunk!, säkert inehållande flera liter. Hela hans släkt måtte vara skröplig, för att travestera ett gammalt skämt. Kvinnan innanför dörrposten ropade upp namn i ett hiskeligt tempo. Vi som skulle in krockade i dörröppningen med de som skulle ut. Allt gick på ett par minuter, men rent logistiskt fanns det väl lite att förbättra.
Som ni kanske har förstått är ett läkarbesök här något annorlunda, främst vad gäller flexibiliteten angående tider, lika ofta kommer man in tidigare än utsatt, som senare. Men även det runt omkring. Att man inte har apparater och biljetter som reglerar de väntandes tur (det finns i receptionen). Avsaknaden av sittgrupper och soffbord samt ställ för tidningar representerande alla smaker och intressen. Man sitter och väntar i formpressade gröna plaststolar. Det är allt. Många svenskar skulle säkert ha synpunkter på detta.
Men, alla läkarbesök är gratis vid besökstillfället. Lägger man därtill att medicinen också är avsevärt billigare och konsultations- och vårdköer kortare, så ger det en annan bild än den förlegade.
Till sist, några rader om ett annat besök. Jag hade pratat med läkaren. Fått medicin utskriven och blev ombedd att vänta i ett angränsande rum, i avvaktan på att ta blodtrycket. Jag satte mig på en stol och efter någon minut kommer en annan patient in och förklarar på en närmast obegriplig engelska att doktorn undrar ifall det är ok att han äter frukost! Ja, säger jag, överrumplad och konfunderad och det dröjer inte många sekunder innan såväl mitt som det andra rummets dörr låses med nyckel utifrån. Där sitter jag, kanske 4 minuter, innan det återigen rasslar i det yttre rummets nyckelhål. Sedan blir allt tyst. Genom väggarna och dörren kan jag urskilja ljud efter hur läkaren vecklar upp sin medhavda matsäck och äter. Ytterligare någon stund senare öppnar han dörren intill rummet där jag sitter, trycket kontrolleras och jag går hem. Charmigt va!
_____________________________________________
Vädret just nu: molnfritt och 25 grader
