Då bestämde vi oss för att åka på picknik. I kylväskan stoppar Birgitta ner en enkel lunchsallad bestående av: isbergssallad, rödlök, paprika, tomat, serranoskinka, fetaost och gurka samt olivolja. Till det hade vi tänkt dricka öl, apelsinjuice och vatten. Några böcker och kameran stoppar vi ned, sedan är vi färdiga. Våra campingstolar ligger alltid i bilen. Vi har inte under de senaste veckornas vardagar kunnat använda vår vanliga påfart till motorvägen, eftersom man förstärker en bergsvägg. Men inte trodde vi väl att vägarbetarna skulle vara på plats en dag som denna. Alla andra helger har de ju haft ledigt. Men, omvägen tar bara knappa tio minuter. Vi kör mot Arguineguin och strax vid infarten tar vi av mot Soria. En bra stund kör vi längs dalgången innan det bär uppför. När vi kommit till Soria svänger vi vänster mot Presa de las Niñas. Nu börjar klättringen på allvar. Men det är fin vägbeläggning, visserligen stundtals lite brant och ett antal hårnålskurvor, men jag tycker absolut inte att det ska avskräcka någon. Sceneriet är fantastiskt och varje gång förundras jag över öns variationsrikedom. Efter ytterligare en skyltning, svänger vi till höger och fem minuter senare är vi framme.
Vi plockar ur bilen och sätter oss för att äta vår medhavda matsäck vid sten-möblemanget. Vi är långt ifrån ensamma, det är relativt gott om semesterfirare, många från ön eller fastlandet. Men området är mycket stort och alla kan hitta en lämplig plats i solen eller i skuggan under de stora tallarna.
Efter vi ätit sjunker vi ner i våra bärbara fåtöljer och läser. Framför oss breder det massiva bergslandskapet ut sig runt den uppdämda sjön. Solen skiner och den höglänta vinden svalkar skönt. Vill man inte ta egen mat med sig, finns dryck och enklare tilltugg att köpa av Don Bocata.
Vi kör vägen över San Bartolomé och Fataga hem. Cirka 5 timmar och 8 mil från det vi lämnade San Fernando är vi hemma igen.
_________________________________________________
Vädret just nu: Molnfritt och 27 grader.
